Month: August 2017

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Just nu jobbar jag mycket med mina linjer och referenspunkter och det känns som om jag skalar lager på lager av den där referenslinjelöken och hittar bättre och bättre kvalitet i min ridning och känsla. Det känns som om jag klivit upp ett antal steg i min utbildningstrappa. Jag och hästarna är helt enkelt inne i en väldigt bra period.

Mitt fokus i ridningen just nu är mjukhet och kvalitet i rörelserna och för att uppnå detta jobbar jag mycket med mina linjer. Jag har använt koner och uppdragna spår på ridbanan för att verkligen se mina voltspår så att jag ska kunna hålla mina linjer. Dessutom har jag fokuserat på att parkera mitt inre sittben på en tänkt referenslinje (rosa linjerna i bilden) och flyttar mellan öppna och sluta utifrån denna referenslinje. Det är som att jag är en sådan där gammaldags karusellhäst med en stång rakt igenom. Mitt inre sittben är den är stången och runt den kan vi vrida oss, men inte falla ut ifrån.

Jag har förmånen att ha två helt olika hästar att rida. Bröta är en extrovert kallblodstravare, och den rasen, liksom de iberiska hästarna, är väldigt rörlig och slingrig i kroppen. Fokus blir på stabilitet alltså. Mira är en introvert fredriksborgare och väldigt stadig i kroppen. Fokus blir på mjukhet och eftergift. Med Bröta vobblar jag runt en stund på volten och far än hit och än dit när Bröta försöker att följa mig innan jag hittar mitt inre sittben och blir riktigt stabil där, medan Mira är lättare att placera för även om jag är lite ostadig så är hon stabil nog för att inte fara runt för mycket efter mitt sittben. Däremot så måste jag jobba mer med placeringen av hennes olika kroppsdelar så attt hon blir riktigt mjuk och eftergiven.

Placeringen av inner sittben på referenslinjen går bättre och bättre dag för dag och när man väl är där och känner linjen i sin sits så är det otroligt lätt att känna om hästen faller ifrån någonstans och därmed korrigera in den till rätt position igen. Hittills har jag mest jobbat på volterna men idag började jag jobba lite mer seriöst på rakt spår. Det var svårare att hålla referenslinjen ute på fyrkanstpåret. Där finns ju ett staket som ramar in och “suger” åt sig hästen och gör det väldigt lätt att sluta rida. Med lite träning fick jag dock till det i min kropp och hästarna gick fantastiskt fint. Jag känner dock att jag måste träna mer själv så att jag blir än stadigare och tydligare. Tur att mina hästar har tålamod med mig.

…när man har stenkoll på sin referenslinje är det väldigt lätt att känna när hästen slutar jobba på ett bra sätt.

Som jag skrev, när man har stenkoll på sin referenslinje är det väldigt lätt att känna när hästen slutar jobba på ett bra sätt. Det blir en väldigt mjuk och liten, men aktiv ridning. Inga stora åthävor krävs utan jag kan mjukt sitta och känna efter vad bakbenen sysslar med och förändra min viktfördelning en aning för att aktivera ett bakben mer eller mindre. Med mjuka, indirekta tygeltag kan jag placera bogarna och när de är på plats kan jag för yttertygeln be om eftergift i hästen, “giving to he aids” för den där underbara känslan av att ha hästen placerad precis mitt under en, med rörlighet åt precis det håll jag önskar.

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Igår fortsatte arbetet med att sätta igång hästarna och det gick ännu bättre än första dagen. Det var mjukt, lugnt och avslappnat. Jag känner att vi är inne i en riktigt bra period. Hela livet är i harmoni, känns det som.

Hästarna är riktigt sugna på att jobba och kommer farande i hagen så fort jag kallar på dem. Jag hade gjort lite bäckenklocka-övningar innan och det verkade ha gett effekt. Det är så häftigt när man kan placera hästen precis mitt under en och man bara glider fram i en fin harmoni. När man känner så fort någon del börjar flyta ut och kan plocka in den innan man tappat allt. Nu är ju inte allt guld och gröna skogar hela tiden men då får man bara mjukt sitta kvar och be om att hästen kommer tillbaka under en. Här har jag själv haft stora problem med att jag vill ha allt perfekt och jag vill ha det genast, helst för en liten stund sedan. Men nu kan jag verkligen hitta lugnet inom mig själv och ge hästarna lite tid att hitta rätt i sina kroppar oackså. Vi jobbar på att förlänga stunderna av harmoni och mjukhet och jag överlämnar nu ett stort ansvar åt hästarna att själva komma till ro och hitta sina rörelser. Jag har helt enkelt tagit för stort ansvar tidigare och tyckt att jag har allt ansvar för att träningen ska fungera. Jag tänker att det där med ansvarsfördelningen varierar över tiden, men just nu känns det väldigt skönt att bara släppa kontrollen och känna hur hästarna växer med sina uppgifter. Hästarna säger “ja tack” för de är verkligen jobbsugna och vill gärna fortsätta när jag säger att det räcker för dagen. Tänk så många underbara stunder dessa fantastiska djur kan skänka en!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Nu är vi igång! Äntligen! Jag har både satt igång mina egna hästar igen efter några veckors vila i samband med flytten från Holland och börjat med min undervisning idag. Så otroligt roligt! Temat för dagen är keep the line, eller håll din linje!

Jag red både Mira och Bröta idag och fokus var att hitta mjukhet och lätthet, böjning och ställning. Tänkte att det kanske var lite stelt efter några veckors vila. Båda hästarna kändes dock superfina idag och de fick ju akupunktur/massage för några dagar sedan så det kanske inte var jättekonstigt. Värre var det med mig själv. Jag hade svårt att släppa ner vänster sittben idag så det fick jag själv kämpa hårt med. Det visade sig som vinglighet på volten i vänster varv när hästarna försökte följa min otydliga sits. Mira är mer stadig i formen så där fungerade det bättre men Bröta är ju en mycket känslig och följsam dam och hon försökte följa min vingelsits. Det vara bara att skärpa till mig och verkligen jobba med vänstersitsen idag. Jag fick fokusera stenhårt på min linje och konstant jobba på att släppa ner vänster sittben. Det är bara att parkera ut inner sittben på voltspåret och hålla det där så att det visar vägen. När jag lyckades gick hästarna fantastiskt fint! Vi fick till jättefina öppnor och slutor i både skritt och trav så jag är mycket nöjd med dagens arbete. Får försöka göra lite övningar utan häst för att mjuka upp mig själv. En “bäckenklocka” kan nog vara bra för att hitta mina sittben igen!

Som sagt, dagens tema var håll linjen och frågan är ju varför det är så viktigt? Jo, för om du vinglar runt på volten som en full sjöman så försöker ju hästen följa dig och då vinglar den också runt på volten som en full sjöman. När du sedan ska försöka hitta ett inre och ett yttre bakben för att rida öppna och sluta så har du ingen aning om var du är och då är det väldigt svårt att veta vart du ska. Flyttade det där inre bakbenet ut när jag bad om öppnan? Har du redan vinglat iväg från din referenslinje så är det väldigt svårt att avgöra.

Dagens heta tips är att markera ett voltspår i marken som du kan träna efter! Om du är framåtvänd kan du t.ex. sätta ut koner som du rider runt, eller om du rider i en fuktig sandbana, som jag gjort här ovan, så rider du ganska snart fram ett voltspår som syns. Går du baklänges är det lättare att dra upp ett spår i marken först som du kan följa, då det är lätt att snubbla över koner. Går du baklänges på en gräsbana kan man lägga ut ett spår av spån eller sand, alternativt hacka ut ett voltspår med en gräshacka.

Dagens heta tips är att markera ett voltspår i marken som du kan träna efter!

Den enorma fördelen med ett tydligt markerat voltspår är att volterna blir hyfsat runda, du ser alltid din referenslinje och kan utgå från den när du rider en öppna eller sluta, och framför allt, volterna blir lika stora i båda varven! Kan man  få till volterna enligt detta så har man kommit långt i sin träning, så fram för mer voltmarkeringar som hjälper dig i din träning!