Breath1

Hjälp, jag viker mig i sidan när jag rider!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Hjälp, jag viker mig konstant i ena sidan när jag rider min häst. Vad ska jag göra?!

Grundorsaken är oftast att hästen sätter dig på den sida den hellre bär på, så en stark och liksidig häst vill vi förstås ha. Det tar ju dock lite tid innan hästen är det och vad gör vi fram tills dess? Om vi konstant sitter snett kommer ju hästen dessutom inte att bli liksidig. Det är ett moment 22. Vi kan inte sitta rätt på en häst som inte bär sig rätt, men hästen kan inte bära rätt om vi inte sitter bra. Vad gör vi för att bryta denna onda cirkel? Jo vi fokuserar på ryttaren!

…mitt mål att ryttaren blir koordinerad och balanserad nog att kunna sitta väl.

Som tränare är mitt mål att ryttaren blir koordinerad och balanserad nog att kunna sitta väl. Dessutom vill jag att eleven ska ha förmågan att hitta rätt även utan att jag som tränare är närvarande och instruerar. Som certifierad Franklintränare tar jag hjälp av både anatomiska kunskaper, franklinbollar, elastiska franklinband och mentala verktyg. Franklinbollar är plastbollar som antingen är fyllda med luft eller vatten och de hjälper dig att bli medveten om olika kroppsdelar och att släppa på en massa onödiga spänningar.

Viker man sig i sidan kommer man inte ner på ena sittbenet, utan sitter i princip ner på ett sittben, medan det andra fladdrar runt.  Man sitter lite som vågskålarna i bilden ovan. Men en god sits innebär att man sjunker ner djupt i sadeln och då är en vattenfylld peanut-boll under sittbenen en perfekt start. Det är ofta den första Franklinbollen jag börjar med och det är så kul att efter bara några minuters ridning se de förundrade leendena i ryttarnas ansikten. “Holy Moly”, “Någon har kapat min sadel”, “Hur är det möjligt”. Ja vad är det som händer när man rider med Franklinbollar? Efter just den här varianten känns det som om någon har grävt en grop i sadeln och man sjunker ner djupt. Då inser man att man faktiskt har suttit och spänt sig, ofta utan att man var medveten om det.

För en ryttare som viker sig i sidan går vi sedan över till att placera en boll, t.ex. en orange universalboll under ett sittben. Då blir ryttaren sned, men vi rider bara med bollarna en liten stund. Byt därefter sida. En ryttare som viker sig i sidan kan med bollen under det fladdriga sittbenet känna sig rak. Underlaget höjs och “når upp” till det fladdriga sittbenet så att ryttaren kan känna att hen sitter på båda sittbenen och därmed få en ny känsla i hur man sitter rakt på hästen.

Ytterligare en bra övning är att placera två universalbollar på insidan av låret. En högt upp, nära bäckenet och en lite längre ned. Återigen blir det en skapad obalans som ger ryttaren en ny känsla i sitsen. Upprepa på den andra sidan.

När bollarna skapar de nya upplevelserna av sitsen vill man använda mentala verktyg, t.ex. metaforer, för att sätta en bild på hur det kändes. “Jag sitter som en drottning”, “Jag mosar bananer i min skål i sadeln”, “Sitsen bli platt och bred”, “Jag är rak och balanserad i perfekt jämvikt”  är några av de bilder eller självinstruktioner som mina elever använt. Du kan även ta bilden av vågskålarna ovan. Då placerar du dina sittben i vågskålarna och ser i ditt inre hur vågen står i perfekt jämvikt, hur båda sittbenen väger lika mycket. Dessa bilder är sedan lättare att återvända till för att hitta rätt känsla, istället för instruktionen “vik dig inte i sidan” (vilket vi förstås inte hade gjort om vi hade kunnat sluta med det).

Vill du vet mer om hur Franklinmetoden kan hjälpa dig till en bättre sits? Hör av dig via facebook eller maila till info@mariaholmstrom.se.

Breath1

Merry Christmas and a Happy New Year!

Yesterday I was teaching my last lessons of the year and today I am all in on preparing for Christmas. I would like to take the opportunity to wish all of you a very Merry Christmas and a Happy New Year!

New lessons can be booked from January 2.

Welcome!

Breath1

Franklinmetoden – Teori och/eller praktik?

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Ibland får jag frågor om Franklinmetoden och om det är bättre att börja med teori eller praktik. Jag skulle säga att det går bra med vilket som, men jag rekommenderar verkligen båda!

Under ridlektionerna jobbar man med känslan på hästen. Hur vill jag sitta på hästen, röra mig tillsammans med hästen, sjunka djupt ner i sadeln och hitta min följsamhet? Givetvis jobbar vi med hur vi gör detta på hästen. Ju bättre man kan fokusera på sig själv en stund desto bättre brukar ekipaget röra sig tillsammans. “Hästen har aldrig gått bättre”, och “så här djupt ner i sadeln har jag aldrig suttit förr”, är några kommentarer från elever efter endast en lektion. Givetvis ingår en del teori även i ridlektionerna, men det finns helt enkelt inte tid och möjlighet att ta in någon djupare teori under ridpassen. Därför är det väldigt bra att även gå en teoretisk lektion.

…body awareness-klasser …

Teoretisk lektion, jag det kanske faktiskt är fel ord. Det är en avsutten lektion, utan hästen. Vad det inte är, är en föreläsning. Man sitter inte still och bara tar in information. Jag kanske borde börja kalla mina teorilektioner för body awareness-klasser istället, för det är vad det är! Den mesta delen av tiden är vi igång med olika övningar för att lära känna vår kropp och hur den rör sig. Jag varvar teori med övningar och fokus ligger hela tiden på att du ska känna vad som  händer i din kropp.

… fokus ligger hela tiden på att du ska känna vad som  händer i din kropp.

Anatomi, har ni kanske bilden av en torr gammal professor som rapar upp muskler och ben, var de fäster in i varandra osv… Små urtrista detaljer som i praktiken inte gör dig till en bättre ryttare? Såhär jobbar vi inte med anatomi i Franklinmetoden! Om jag ber dig sätta fingrarna på dina sittben, och du får uppleva hur de rör sig i förhållande till din kropp, ja då har vi plötsligt anatomi som betyder något. Jag har helt plötsligt känt hur mina sittben rör sig! När jag har känt det här på marken kan jag även ta upp den kunskapen i sadeln och använda den. Det är sådana här anatomikunskaper som vi jobbar med i Franklinmetoden. De som betyder något i praktiken och gör att du kan röra dig på ett mer effektivt sätt.

Om jag berättar om hur diafragman ser ut och du får känna på och stretcha denna andningsmuskel och därefter känner hur du tar stora, luftiga andetag, ja då betydde diafragmaanatomin något, och det blir helt plötsligt riktigt spännande med anatomi! Inget dammigt, tråkigt, onödigt alls, utan kunskaper som får dig att må bättre! Ridlektioner och teoripass kompletterar varandra så otroligt väl, och om man har fått de teoretiska kunskaperna på marken så kan man använda dessa på hästen och komma framåt mycket snabbare än om man bara tar ridlektioner och då endast får den mer basala teorin.

Så kort sagt går Franklinmetoden ut på att du ska må bättre, andas bättre, röra dig bättre! Både på marken och på hästen!