Rid med din sits – bröstkorg

Rid hästen med din sits  – lättare sagt än gjort?! Ja givetvis vet alla vi som har ridit ett tag att sitsen är den primära hjälpen och att målet är att rida hästen för sitsen. Vi ska sluta fippla en massa med tyglarna och bara sitta avspända och glida fram som en kentaur. Målet är lätt att föreställa sig, men vägen dit kräver en hel del arbete. Idag tittar vi på hur vi påverkar hästens bröstkorg.

Sitsen, från midjan till knäna, är det vi primärt  vill använda för att styra hästen. Inom AR pratar vi ofta om att våra axlar styr hästens bogar och att våra ben styr hästens bakben, men vi glömmer ofta det där mellan framben och bakben – bröstkorgen.

I början rider vi våra hästar böjda rakt fram och då krävs det att hela ryggraden är mjukt c-formad, dvs att kotorna ligger som ett mjukt pärlband, utan knixar. Anledningen att vi jobbar så mycket på volter inom AR är att vägen i volten är konstant böjd och därmed underlättar vägen hästen att hitta böjningen, dvs placeringen av ryggraden i en mjuk c-kurva. På en volt där hästen bär upp sig korrekt kliver inner bakben fram och ned, dvs höften sänks när den kliver framåt. För att göra plats åt det framåtklivande inre bakbenet roterar bröstkorgen utåt och samtidigt lyfts den upp av bakbenen. Detta leder till en fin bogfrihet där ytter framben lyfter och kliver fram och runt på spåret. Framifrån ser det alltså ut som om hästen är lägre på insidan än på utsidan, och insidans stigbygel ser ut att hänga lägre än utsidans stigbygel. Alla fyra hovar ska gå åt samma håll och kraften bakifrån ska gå rakt genom hästens kropp och ut framtill.

…  jag ”gungar” bröstkorgen mellan mina lår.

Som jag nämnde, inom AR vill vi att hästens bogar speglar dina axlar och att hästens bakben speglar dina ben, men hur var det nu med bröstkorgen? Jo bröstkorgen styr vi med sitsen. Jag brukar tänka att det är mina lår som formar bröstkorgen, att jag ”gungar” bröstkorgen mellan mina lår. När hästen kliver fram och ner med inner bakben gungar mina lår hästens bröstkorg utåt och sedan gungar vi tillbaka igen. Vill hästen t.ex. falla ut på ytter bog kan jag med mitt yttre lår hålla tillbaka bröstkorgen lite och därmed säga att ”nej, jag vill inte att bröstkorgen faller ut där”. Faller hästen på inner bog så är mitt lår där och ber om mer rotation utåt. Genom att hålla koll på bröstkorgens rotation och om den trycker iväg någonstans kan jag alltså indirekt hålla koll på frambenen och få dem att kliva fram åt det håll jag vill. Mina lår agerar ”staket” och visar var gränsen för bröstkorgen är. Så fort någon del av bröstkorgen börjar trycka mot ”staketet” börjar staketet protestera milt och säga att ”nix, du får inte luta dig på mig”. Vi vill  placera hästen mitt emellan våra hjälper och i det här fallet placerar vi bröstkorgen mitt emellan våra lår.