Breath1

Akademisk ridkonst & Franklinmetoden

Med fokus på kroppskännedom och partnerskap för starka och glada hästar. 

Jag heter Maria Holmström (fd Pihl) och jag ger lektioner i sitsträning och akademisk ridkonst i hela landet och jag utgår från Göteborg. För mig är akademisk ridkonst en vacker konstform, där fokus ligger på kroppskännedom och partnerskap med hästen. Att bygga upp sunda hästar som med glädje utför sitt arbete. Det är för mig verkligen friskvård för hästen. I mitt instruktörsarbete såg jag ofta hur små förändringar i sitsen skapade stor skillnad i ekipaget och detta gjorde mig ännu mer intresserad av sitsen och hur människan samverkar med hästen. Nu studerar jag människan och våra rörelser enligt Franklinmetoden och erbjuder sitsträning enligt denna lära, oavsett riddisciplin.

Här på min sida hittar ni min blogg där ni får ta del av mitt liv med hästar, Franklinmetoden och akademisk ridkonst, hur jag tränar och filosoferar angående hästlivet. I min gratis online-kurs, “AR-skolan”, har jag skrivit lite mer utförligt om hur man börjar med akademisk ridkonst och hur man utvecklar sin känsla för hästen. På min sida om Franklinmetoden kan du hitta tips och olika kroppsövningar, för en bättre sits.

Om akademisk ridkonst
Akademisk ridkonst baseras på hur man förr i tiden tränade sina hästar och bygger på kunskapen från gamla mästare som Xenofon, Pluvinel, Guérinière och Newcastle för att nämna några. Bent Branderup återintroducerade denna konstform och hans motto är “Two spirits who want to do what two bodies can”. Han skapade det akademiska riddarskapet med väpnare och riddare och för nu ut budskapet om att dressyren är till för hästen, hästen är inte till för dressyren. Dressyren är till för att bygga upp starka och friska hästar och inte främst ett sätt att samla rosetter. Målet är att hästen ska kunna bära upp både sig själv och sin ryttare på ett hälsosamt, hållbart och långsiktigt sätt. Läs mer om hur du gör i AR-skolan.

Undervisning
Jag är instruktör inom Franklinmetoden och den akademiska ridkonsten och erbjuder både lektioner och clinics. Jag kan även träna din häst åt dig. Jag kör ut till ditt stall så att du får träna i din bekanta hemmamiljö.

  • Kanske vill du hitta en både stabil och flexibel sits på hästryggen?
  • Kanske vill du upptäcka ett nytt, mjukt och trevligt sätt att arbeta med din häst och behöver en tränare som kan guida dig?
  • Eller har du en så kallad problemhäst med olater där du vill bryta mönstret så att du och din häst kan bli ett fungerande team?
  • Eller kanske har din häst varit skadad och nu vill du sätta igång den och träna på ett annorlunda sätt än du tidigare har gjort?

Kanske vill du ha en väluppfostrad häst som är trevlig att umgås med och rida ut på i skogen? Eller vill du intensivträna sits, akademisk ridkonst, eller rentav rehabilitera din häst? Oavsett vilket mål du har med träningen hjälper jag dig gärna. Läs mer under lektioner.

Breath1

Hur sitter du?

Ett vanligt sitsproblem som jag stöter på hos ryttare är stolsitsen, dvs att man sitter för långt bak på sittbenen, så att rygg och nacke far bak och benen far fram. Det är inte alls ovanligt att man har fått lära sig att göra just så, att luta sig bakåt, trycka ner sittbenen i sadeln och dra i tyglarna för att sakta ner eller stanna hästen. Eller kanske har man fått lära sig att sitta och luta sig bakåt när man sitter ner i traven, ofta kombinerat med de där sittbenen som trycker ner i hästens rygg. 

Stolsitsen är dålig för ryttarens rygg och den kan leda till smärtor i både rygg, nacke och höfter, eftersom den innebär att man inte längre kan ta emot och fjädra stötar i sin kropp. Det innebär också att man kommer att stöta i hästens rygg i varje steg eftersom man skumpar istället för att fjädra med upp och ner. Det i sin tur hindrar hästen från att röra sig som den ska. Om man dessutom i sin iver att inte skumpa trycker ner sina sittben än mer, ja då låser man hela hästens rygg. För att skydda sig själv måste hästen då stänga av rörelsen i ryggraden, den låser sin bål, och bara benen sprattlar runt. 

Ryttaren sitter i stolsits, och har fallit för långt bak på sittbenen.

Målet med ridningen är att skapa en rörelse som går igenom hela hästen, från bakbenen, genom ryggen och fram till huvudet, genom tyglarna in i ryttaren och tillbaka ner i hästen via ryttarens fjädrande sits. Att sitta i en lodrät, neutral sits ger en god grund för detta flöde. Be en kompis att ta ett foto på dig från sidan när du sitter i sadeln och dra sedan ett lodrätt streck mellan öra, axel, höft och fotled. Att bara känna efter kan bli missvisande då det vi är vana vid känns rätt oavsett hur snett och krokigt det möjligen är. Vad kan du då göra om du märker att du sitter i stolsits?

Här sitter ryttaren i en mer neutral position.

Tyvärr rider många i en sadel som stjälper istället för hjälper. Väldigt många sadlar har stigläders-krampan för långt fram, så att sadeln faktiskt drar ryttaren till en stolsits. Nu har ju inte alla råd att byta sadel men ett enkelt tips är att åtminstone dra stiglädret så långt bak i krampan som möjligt och sätta fast en gummisnodd eller liknande som hindrar stiglädret att åka fram. Att rida utan stigbyglar kan också hjälpa.

Grundproblemet som behöver åtgärdas är dock att rulla fram på sittbenen så att man hamnar i en neutral, lodrät sits. En lodrät sits där öra, axel, höft och fotled är i en linje. Pröva först på en stol med hård sits och sedan i sadeln. Sitt på dina sittben, och “dra svansen mellan benen”, dvs vinkla bak ditt bäcken. Vinkla sedan fram ditt bäcken så att du svankar rejält. Skifta nu mellan dessa båda positioner och gör mindre och mindre åt båda hållen tills du hittar din neutrala mittposition.  När du sitter här kan du känna efter om du spänner dina yttre mag- eller ryggmuskler. Är de spända har du inte riktigt hittat rätt utan får flytta lite fram och tillbaka mellan lägena tills du hittar punkten där du kan släppa mage och rygg, och bara sitta avspänt. 

Den yttre muskelkorsetten är inte till för att hålla oss upprätta…

Den yttre muskelkorsetten är inte till för att hålla oss upprätta, men dessa muskler tar lätt över om vi inte kan aktivera vår inre hållningsmuskulatur. Det blir en kompensation av muskler som egentligen är till för rörelse. Om det när du sitter på stolen känns som om du kan sitta där i flera timmar så är du helt rätt! Känns det som om du kollapsar inom någon minut så behöver du öva på detta och hitta din balans och koordination. Att sitta på hästen är inte lättare än att sitta på stolen, snarare svårare, då vi där även behöver parera för det rörliga “underlaget”, dvs hästens rörelser. Tänk på att inte “hålla fast” och spänna dig till den neutrala sitsen. Att ersätta en spänning med en annan är bara dumt. Du behöver helt enkelt hitta din egen, unika neutrala sits utan spänningar. 

Breath1

Hästen ligger i kurvorna…

Vad finns det för anledning att jobba med hästen från marken? Jo ibland är hästen väldigt obalanserad och det blir helt enkelt extremt svårt att hitta balans med en ryttare på ryggen. T.ex. om hästen ligger i kurvorna i longering/ridning, eller om det är så stel att den konstant “faller” åt sidan, ut eller in, och är väldigt svår att få att gå på ett spår.

För att göra det lite lättare så tänker vi istället på ett bord, med ett ben i vardera hörn. Vi kan sätta en stor vas med blommor på bordet utan problem, för bordet står stadigt. Om vi nu tar och viker in två av benen mot bordets mitt så är inte bordet längre speciellt stadigt. Det har tappat sin naturliga balans och tippar lätt över. Om vi nu dessutom skulle sätta en stor vas med blommor på det ostadiga bordet, ja då skulle det säkert falla till marken. Möjligen skulle man om man balanserade riktigt väl, kunna placera ut vasen på bordet utan att det föll ihop.

Om ni nu översätter detta till hästen och vi viker in två ben, som i fallet när hästen ligger i kurvorna, då tappar ju hästen balansen. Vad gör vi själva när vi tappar balansen och är på väg att falla? Jo vi släpper allt annat, fäktar med armar och ben och försöker för kung och fosterland hålla oss på benen. Det spelar ingen roll om vi just då samtidigt pratar med någon i mobilen, för något viktigare kom emellan, nämligen att undvika fallet. Ingen människa skulle lugnt prata vidare i telefonen och låta sig falla pladask till marken för att den vi pratar med kräver att vi fortsätter prata. Det är en överlevnadsinstinkt.

Hästens sätt att fäkta med armar och ben för att hitta balansen kan vara att stanna, springa fortare, bocka, stegra och alla möjliga “hyss” och “olater” som vi kan tänka på. Hästen gör inte detta för att den är dum, utan för att den vill överleva. 

Precis detsamma gäller för hästen. När den tappar balansen försöker den för kung och fosterland hitta balansen igen, och den kan inte annat än att ignorera ryttaren (eller den som står på marken). Hästens sätt att fäkta med armar och ben för att hitta balansen kan vara att stanna, springa fortare, bocka, stegra och alla möjliga “hyss” och “olater” som vi kan tänka på. Hästen gör inte detta för att den är dum, utan för att den vill överleva. Precis som du vill överleva istället för att falla till marken.

Vad händer då om vi sätter en ryttare på en sådan obalanserad häst? Precis som vi möjligen kan balansera den där blomvasen på det ostadiga bordet så kan en exakt balanserad ryttare möjligen balansera upp hästen. Men hur många av oss är den där exakta, precisa toppryttaren som sitter perfekt i varje ögonblick även om hästen snubblar under oss?

Att jobba en ung, outbildad, omusklad eller snedmusklad häst från marken är det snabbaste och säkraste sättet att komma till bra ridning! Är det en häst som haft återkommande hältor eller andra återkommande problem, så behöver den hjälp att hitta en nytt sätt att röra sig som är mer hållbart, och då är återigen arbete från marken det absolut bästa och snabbaste sättet!

Breath1

Hjälp, jag viker mig i sidan

Att vika sig i sidan när man sitter på hästen är lätt hänt, men vad ska man göra för att räta upp sig? Här kommer ett exempel på några övningar som jag och en elev gjorde just för att räta upp sitsen. Detta är övningar där du inte pressar fram och håller fast en viss position, utan släpper på spänningar och låter din kropp få en ny erfarenhet, känna på ett nytt sätt att sitta på. Vi gjorde alla dessa övningar i skritt.

Denna bild visar hur vi började lektionen. I höger varv vek sig ryttaren i sidan och gled över på vänster sida av hästen. Höger sittben kom inte ner i sadeln och axelpartiet hade kommit på sniskan.

Här placerade vi en orange Franklin Universalboll under höger sittben. Höger sittben var svårt att få ner i sadeln, men bollens höjd gjorde det relativt ”lätt” för sittbenent att nå till bollytan. Eleven fick instuktionen att låta höger sittben sjunka ner i bollen, och följa med i bollens gungande. Redan nu ser man att bäckenet har rätat upp sig betydligt. Har man svårt att se detta är ett tips att titta på rynkorna i tröjan. Tittar man på rynkorna i tröjans nederkant ser man att det nu blivit mer vågräta, medan rynkorna i första bilden går uppåt på högersidan.

Här hade vi tagit bort franklinbollen och eleven satt utan boll. Bäckenet förblev mer upprätat, och sittbenen var mer på samma nivå, dvs höger sittben hittade ner i sadeln. Ovanför bäckenet var det dock fortfarande snett.

Vi gjorde en enkel övning för att räta ut insidan. Höger arm lyftes rakt ut åt sidan. En gammal skada hade begränsat rörligheten i axeln, men har man inga problem med rörligheten kan man ta armen rakt upp mot himlen. Denna övning rätar upp hela bålen. Man kan helt enkelt inte vika sig när man lyfter på armen. Titta på hur rynkorna i tröjan har rätats ut i bålen.

Här har hela bålen rätats ut och ryttaren är mer upprätt och i neutral sits. Jättebra jobbat! Det krävs koncentration och fokus för att förändra våra ovanor. Efter sitsträningen jobbade vi vidare med ”vanlig” ridträning, med superbra resultat!