quarterin

Bålstabil ridning – Placera dina sittben och svans

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Var placerar du dina sittben när du rider? Är det något som du tänker på eller är det kanske så att hästen placerar dem där den vill ha dem?

Sittbenen vill vi placera så att hästen böjer sig runt det inre sittbenet och omsluter, “kramar”,  ditt inre ben med sin bål. Det inre sittbenet ska placeras på sidan av ryggraden men var, lite närmare eller lite längre ifrån ryggraden, framåt eller bakåt, beror på den individuella hästen. Det yttre sittbenet ska vi lyfta upp så att vi inte trycker ner hästens utsida. Vi vill sitta på båda sittbenen, men det gör vi först när hästen roterar sin bröstkorg och därmed lyfter upp sin ytter sida till ditt sittben. Om vi “söker” hästens utsida genom att trycka ner vårt yttre sittben hindrar vi bröstkorgens rotation och hästens eget lyft av utsidan. Det förhindrar böjning och ställning och hästens förmåga att kliva fram ordentligt med bakbenen. Höjningen av ytter sittben skapar en liten “knyck” i din egen yttersida, se bilden, du drar alltså ihop den och blir skålad i utsidan och lång och rak på insidan.

Den vänstra bilden visar en rak ryttare och den högra bilden visar hur ytter sittben har dragits upp (vänster). Utsidan blir då skålad och insidan rak och lång.

Sittbenen ska peka rakt nedåt. Sitter man och lutar sig framåt pekar de lite bakåt och om man sitter och lutar sig lite bakåt pekar de framåt. Har du inte gjort det tidigare så sätt dig i boxen, som jag skrev om i tidigare inlägg. Tänk dig att du har en stor svans som hänger ner från din svanskota. Min svans är en stor luddig vargsvans. Hur ser din svans ut? Hur hänger den? Rakt ner, eller har du kanske dragit in svansen mellan benen eller gör du som arabhästarna ofta gör och drar svansen rakt upp i vädret? Tänk dig att det hänger en stor tyngd i din svans som drar den rakt neråt. Experimentera lite i sadeln när hästen står stilla genom att luta dig framåt, luta dig bakåt, framåt, bakåt osv. med fokus på dina sittben. Först lite större rörelser, och därefter mindre och mindre tills du har hittat din mitt. Där vill du sitta och där hänger din svans rakt ner! Kan du sitta kvar med sittben och svans rakt neråt när hästen börjar röra sig?

quarterin

Bålstabil riding – kamma din orangutang!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När vi undersöker nya rörelsemönster och försöker etablera nya vanor kan det ibland vara bra att överdriva rörelsen. Gör den stor så att du får känna på den ordentligt och bli medveten om vad du gör. När du har hittat den stora rörelsen kan du tona ner och undersöka den minimala rörelsen. Idag ska vi tona ner vår storviftande orangutang och hitta en lite mindre yvig apa, en välkammad, väluppfostrad orangutang.

Dina axlar ska vara parallella med hästens bogar och dina höfter parallella med hästens bakben när du rider. Vi vill alltså inte passa, dvs ta fram samma sidas ben och arm samtidigt. Men det var ju precis det jag bad om när vi skulle hitta vår orangutang. Då bad jag dig vrida hela din yttersida framåt i takt med att hästens bog går fram. Hela dina yttersida, ja det involverar ju även höften, och då blir vi pass-taktiga i vår rörelse. När man sitter fast i sina axlar och behöver bryta en vana är det lättast att notera vad man gör om man gör en stor rörelse, och därför är det bra att ta i rejält och vrida hela sin sida när man börjar hitta sin orangutang.

När vi har fått in en vridning som innebär en rotation med ryggraden som bas kan vi börja fundera på vad vi egentligen gör. Dina överarmsben fäster till skulderbladen via axellederna, och nyckelbenen fäster skulderbladen till bröstbenet. För att få en mjuk och effektiv rörelse i axlar och armar vill vi försöka utgå med våra armrörelser från bröstbenet. När vi släpper loss vår orangutang, och gör den lite mer välkammad, ska vi försöka oss på att vrida fram enbart vårt yttre axelparti i takt med hästen yttre framben. Vi tar idag alltså inte med oss hela vår yttersida, utan håller oss till devisen; “axlar parallella med framben och ben parallella med bakben”. Givetvis gäller alltid att bålen är ett och att om en axel går fram måste den andra gå bak. Detta gäller oavsett hur yvig eller välkammad orangutang vi har.

Börja med hästen stillastående. Kan du vrida dina axlar fram och tillbaka med utgångspunkt från bröstbenet? Du ska alltså inte trycka fram dina skulderblad eller dra upp dem utan låt dem hänga fritt. Tänk dem som pendlar och låt bröstbenet i mitten börja svinga runt dem. Kan du behålla denna rörelse när hästen börjar röra sig? Ett jättebra tips om du spänner dina axlar är att hålla fram armen och börja skaka den. Kan du skaka handleden, armbågen, axeln, hela armen? Stå och skaka armen ett par minuter och känn sedan skillnaden mot den andra armen, innan du skakar den också.

quarterin

Bålstabil ridning – släpp fram din orangutang!

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När vi sitter på hästen är vårt mål att störa dess naturliga gång så lite som möjligt. Det innebär att vi måste släppa igenom hästens rörelser genom vår kropp. Det gör vi med en kombination av balans, stabilitet och flexibilitet.

Först och främst måste vi jobba på vår balans så att vi faktiskt kan sitta på hästen utan att trilla av eller hålla i oss med händerna, men balansen hänger förstås ihop med vår styrka och flexibilitet. Ju rörligare häst vi har desto stabilare måste vi själva vara, så att hästen inte knuffar runt oss som en vante i sadeln. Men i vår iver att bli stabila är det väldigt lätt att istället börja spänna sig och bli stel. Man måste alltså jobba med både styrka och stabilitet samtidigt som man jobbar med rörlighet och flexibilitet i sadeln. Den ena kan inte finnas utan den andra.

Boxen som vi pratade om i senaste inlägget kräver styrka. Du aktiverar din inre cylinder och placerar dig i boxen, med lika lång framsida som baksida och lika långa diagonaler. Vi vill dock behålla rörligheten och det är nu vi ska jobba med vår orangutang. Ni vet väl att orangutangen har långa armar som de slänger runt med? Vi ska jobba med rörligheten i våra axlar och tänka lite orangutangarmar som slänger runt, fast lite mer kontrollerat. Och egentligen är det inte bara våra axlar som ska röra sig, utan vi tar i och kör hela bålen. Vi tänker oss alltså en vridning med vår ryggrad som mitt, och vi ska göra det i takt med hästen. När hästens ytter bog går fram följer du med med hela din yttersida. Tänk att du vrider fram din ytter axel. Eftersom vi ju bara har en bål så kommer din insida samtidigt att vrida sig bakåt. Du vill fortfarande sitta kvar i boxen, och detta innebär alltså att man vrider sig runt sin ryggrad. Om du viker dig i en sida så har du tappat boxdiagonalerna och om du faller framåt eller bakåt så har du tappat boxens fram och baksida. Tänk att du sitter på en karusellhäst, en sådan där som har en stång i mitten. Din ryggrad representerar den där stången och runt den vrider du dig. Överdriv gärna vridningen i början så att du får in rörelsen i din kropp, och när den känns naturlig kan du tona ner den.

…släpp fram din orangutang och låt hästens steg blir friare!

Jag har så många elever vars hästar får ett så otroligt mycket större steg när man börjar få till denna rörelse. Det är så lätt att man sitter och håller fast sina skuldror och om man gör det håller man även fast hästens framben. När hästens framben inte kliver fram finns det inte heller plats för bakbenen att kliva fram och resultatet blir ett kort steg. Så släpp fram din orangutang och låt hästens steg blir friare!