Hippson1-small

Franklinmetoden – Teori och/eller praktik?

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Ibland får jag frågor om Franklinmetoden och om det är bättre att börja med teori eller praktik. Jag skulle säga att det går bra med vilket som, men jag rekommenderar verkligen båda!

Under ridlektionerna jobbar man med känslan på hästen. Hur vill jag sitta på hästen, röra mig tillsammans med hästen, sjunka djupt ner i sadeln och hitta min följsamhet? Givetvis jobbar vi med hur vi gör detta på hästen. Ju bättre man kan fokusera på sig själv en stund desto bättre brukar ekipaget röra sig tillsammans. “Hästen har aldrig gått bättre”, och “så här djupt ner i sadeln har jag aldrig suttit förr”, är några kommentarer från elever efter endast en lektion. Givetvis ingår en del teori även i ridlektionerna, men det finns helt enkelt inte tid och möjlighet att ta in någon djupare teori under ridpassen. Därför är det väldigt bra att även gå en teoretisk lektion.

…body awareness-klasser …

Teoretisk lektion, jag det kanske faktiskt är fel ord. Det är en avsutten lektion, utan hästen. Vad det inte är, är en föreläsning. Man sitter inte still och bara tar in information. Jag kanske borde börja kalla mina teorilektioner för body awareness-klasser istället, för det är vad det är! Den mesta delen av tiden är vi igång med olika övningar för att lära känna vår kropp och hur den rör sig. Jag varvar teori med övningar och fokus ligger hela tiden på att du ska känna vad som  händer i din kropp.

… fokus ligger hela tiden på att du ska känna vad som  händer i din kropp.

Anatomi, har ni kanske bilden av en torr gammal professor som rapar upp muskler och ben, var de fäster in i varandra osv… Små urtrista detaljer som i praktiken inte gör dig till en bättre ryttare? Såhär jobbar vi inte med anatomi i Franklinmetoden! Om jag ber dig sätta fingrarna på dina sittben, och du får uppleva hur de rör sig i förhållande till din kropp, ja då har vi plötsligt anatomi som betyder något. Jag har helt plötsligt känt hur mina sittben rör sig! När jag har känt det här på marken kan jag även ta upp den kunskapen i sadeln och använda den. Det är sådana här anatomikunskaper som vi jobbar med i Franklinmetoden. De som betyder något i praktiken och gör att du kan röra dig på ett mer effektivt sätt.

Om jag berättar om hur diafragman ser ut och du får känna på och stretcha denna andningsmuskel och därefter känner hur du tar stora, luftiga andetag, ja då betydde diafragmaanatomin något, och det blir helt plötsligt riktigt spännande med anatomi! Inget dammigt, tråkigt, onödigt alls, utan kunskaper som får dig att må bättre! Ridlektioner och teoripass kompletterar varandra så otroligt väl, och om man har fått de teoretiska kunskaperna på marken så kan man använda dessa på hästen och komma framåt mycket snabbare än om man bara tar ridlektioner och då endast får den mer basala teorin.

Så kort sagt går Franklinmetoden ut på att du ska må bättre, andas bättre, röra dig bättre! Både på marken och på hästen!