Hjälp, jag viker mig konstant i ena sidan när jag rider min häst. Vad ska jag göra?!
Grundorsaken är oftast att hästen sätter dig på den sida den hellre bär på, så en stark och liksidig häst vill vi förstås ha. Det tar ju dock lite tid innan hästen är det och vad gör vi fram tills dess? Om vi konstant sitter snett kommer ju hästen dessutom inte att bli liksidig. Det är ett moment 22. Vi kan inte sitta rätt på en häst som inte bär sig rätt, men hästen kan inte bära rätt om vi inte sitter bra. Vad gör vi för att bryta denna onda cirkel? Jo vi fokuserar på ryttaren!
…mitt mål att ryttaren blir koordinerad och balanserad nog att kunna sitta väl.
Som tränare är mitt mål att ryttaren blir koordinerad och balanserad nog att kunna sitta väl. Dessutom vill jag att eleven ska ha förmågan att hitta rätt även utan att jag som tränare är närvarande och instruerar. Som certifierad Franklintränare tar jag hjälp av både anatomiska kunskaper, franklinbollar, elastiska franklinband och mentala verktyg. Franklinbollar är plastbollar som antingen är fyllda med luft eller vatten och de hjälper dig att bli medveten om olika kroppsdelar och att släppa på en massa onödiga spänningar.
Viker man sig i sidan kommer man inte ner på ena sittbenet, utan sitter i princip ner på ett sittben, medan det andra fladdrar runt. Man sitter lite som vågskålarna i bilden ovan. Men en god sits innebär att man sjunker ner djupt i sadeln och då är en vattenfylld peanut-boll under sittbenen en perfekt start. Det är ofta den första Franklinbollen jag börjar med och det är så kul att efter bara några minuters ridning se de förundrade leendena i ryttarnas ansikten. “Holy Moly”, “Någon har kapat min sadel”, “Hur är det möjligt”. Ja vad är det som händer när man rider med Franklinbollar? Efter just den här varianten känns det som om någon har grävt en grop i sadeln och man sjunker ner djupt. Då inser man att man faktiskt har suttit och spänt sig, ofta utan att man var medveten om det.
För en ryttare som viker sig i sidan går vi sedan över till att placera en boll, t.ex. en orange universalboll under ett sittben. Då blir ryttaren sned, men vi rider bara med bollarna en liten stund. Byt därefter sida. En ryttare som viker sig i sidan kan med bollen under det fladdriga sittbenet känna sig rak. Underlaget höjs och “når upp” till det fladdriga sittbenet så att ryttaren kan känna att hen sitter på båda sittbenen och därmed få en ny känsla i hur man sitter rakt på hästen.
Ytterligare en bra övning är att placera två universalbollar på insidan av låret. En högt upp, nära bäckenet och en lite längre ned. Återigen blir det en skapad obalans som ger ryttaren en ny känsla i sitsen. Upprepa på den andra sidan.
När bollarna skapar de nya upplevelserna av sitsen vill man använda mentala verktyg, t.ex. metaforer, för att sätta en bild på hur det kändes. “Jag sitter som en drottning”, “Jag mosar bananer i min skål i sadeln”, “Sitsen bli platt och bred”, “Jag är rak och balanserad i perfekt jämvikt” är några av de bilder eller självinstruktioner som mina elever använt. Du kan även ta bilden av vågskålarna ovan. Då placerar du dina sittben i vågskålarna och ser i ditt inre hur vågen står i perfekt jämvikt, hur båda sittbenen väger lika mycket. Dessa bilder är sedan lättare att återvända till för att hitta rätt känsla, istället för instruktionen “vik dig inte i sidan” (vilket vi förstås inte hade gjort om vi hade kunnat sluta med det).
Vill du vet mer om hur Franklinmetoden kan hjälpa dig till en bättre sits? Hör av dig via facebook eller maila till info@mariaholmstrom.se.
