Bett eller bettlöst, det är frågan. Eller är det det? Måste man välja antingen eller? Inom hästsporten blir det lätt väldigt polariserat, man ser ”sin” väg som den enda rätta och helst bör hela världen ”räddas” så att de väljer din väg och gör rätt. Antingen ska man rida med eller utan bett, med sadel eller barbacka, ha hästen barfota eller med skor, använda positiv eller negativ förstärkning, rida dressyr eller hoppning. Ja det finns många antingen eller i hästvärlden men för mig gäller det gamla ordspråket ”Alla vägar bär till Rom”. För mig finns inte en enda rätt väg som passar alla i hela världen utan man måste hitta den väg som är rätt för varje ekipage. Idag vill jag dela med mig av mina tankar om bett kontra bettlöst, och hur jag kombinerar dem! För ja, jag använder båda sorter och ser hur väl de kompletterar varandra.
På en ung häst eller en häst som behöver omskolas använder jag utan tvekan en kapson, dvs ett bettlöst alternativ. Detta gör jag för att skona hästens mun. Kapsonen är ett alldeles fantastiskt verktyg och med den kan man ställa hästen i nacken. Nu till ett litet experiment så att du själv får känna skillnad på kapson, som verkar på nosryggen, respektive t.ex. en repgrimma eller grimma, som verkar under hakan. Sätt tumme och pekfinger på din egen näsrygg och för mjukt huvudet åt sidan. Om du är helt avslappnad och låter huvudet följa med rörelsen naturligt så känner du att hela huvudet vrids i nacken. Det blir som om du får en liten ställning i din egen nacke och det är på det sättet som kapsonen verkar. Om du nu sätter tumme och pekfinger på hakan och för huvudet åt sidan så känner du hur hakan vrids ut mot det håll som du för den åt, medan nacken går åt andra hållet. Du får nu ingen ställning i nacken utan du har bara lagt huvudet på sned. Det är på detta sätt som t.ex. en grimma eller repgrimma fungerar då själva ledtygeln sitter under hakan.
Nu till ett litet experiment så att du själv får känna skillnad på kapson, som verkar på nosryggen, respektive t.ex. en repgrimma eller grimma, som verkar under hakan.
Detta är anledningen till att jag är så ypperligt förtjust i kapsonen! Den hjälper dig med ställning av hästens nacke, och den har alltså samma funktion som ett tränsbett har. Tränar man med ett tränsbett så kan man plocka i tygeln för att be om ställning, men det är givetvis svårt att be om ställning med ett tränsbett om du befinner dig framför hästen i en groundwork-position. Där är kapsonen helt enkelt outstanding!
När lägger jag då till ett bett? Jo i princip när jag inte längre behöver det. När hästen kan ställa och böja sig för sitsen och lyssnar på tyngdpunktens förflyttning för att samla och öka lite. Ja då kan jag sätta till ett bett för då kan jag vara så mjuk i handen att bettet inte skadar den ömtåliga vävnaden. Lyssnar hästen inte på min kropp så att jag måste ta större tag i tygeln då anser jag det bättre att skona munnen och bara använda kapsonen. Man kan förstås fråga sig, om det nu går så bra att rida hästen för sitsen, varför behöver jag överhuvudtaget sätta in ett bett då? Jo för då kan man uppnå en ännu finare kommunikation med hästen. Om du nu inte vill sätta in ett bett så går det förstås alldeles utmärkt att fortsätta rida på bara kapsonen. För mig personligen är det stångbett jag använder när jag kombinerar bett med kapson. Kapsonen har ju som sagt en ställande funktion, men med stångbettet kan jag inte ställa hästen. Jag kan alltså inte plocka i en tygel i stångbettet för att ställa hästen, utan tar jag i stångtyglen så ger den hästen en impuls att söka fram och ned. Är hästen redan fram och ner och jag tar mer i stångtygeln krullar hästen oftast ihop nacken och börjar gå bakom hand. Stångbettet funderar alltså med en hävstängseffekt fram och ned, inte ställande! Därför är kombinationen av just stångbett och kapson väldigt bra då man får tillgång till båda delar. Den allra viktigaste lärdomen gällande vad tyglarna sitter fast i är förstås att det är alltid handen som håller tygeln som avgör hur skarpt den verkar! Det är jag säkert på att ni hört massor av gånger förr, men det är inte mindre sant för det!
Behöver du nu gå ut och justera vad det är du rider din häst på då? Jag skulle säga att det beror på din häst. Är hästen nöjd och har en lugn mun? Jag då kan du fortsätta som du gör nu och behöver inte byta ut din utrustning. Har hästen en orolig mun och allmänt ogillar dina tygeltag? Jag då är det dags att se över din utrustning och söka efter ett alternativ som din häst gillar. Jag avslutar med ett annat klyschigt, men sant ordspråk ”If it ain’t broken then don’t fix it! ”Är det inte trasigt så laga det inte”.