Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Under vår träning med hästen så kommunicerar vi konstant. Frågan är, lyssnar du på vad hästen säger till dig eller är den “dum”, “stel” eller “ouppmärksam” när den inte gör som du säger? I de allra flesta fall vill hästen inte vara “dum” utan dess “dumhet” är bara dess försök att berätta för dig att den inte kan just nu. Frågan är då förstås varför den inte kan och hur man kan göra för att underlätta för hästen att göra “rätt”?
Bröta är som sagt under igångsättning nu efter behandling och massage av onda ben och det går som tidigare nämnts riktigt fint. Jag satt upp idag och började skritta och igen var det mjukt och fint. Efter ett tag började det dock bli stelt, speciellt i högerslutan. Visst kan jag då börja använda mer kraft i mina hjälper och “tvinga” in den där bakdelen men jag började fundera på varför det blev stelt. Jag insåg ju att en häst om precis var mjuk som smör inte blir stel utan anledning och att felet förstås inte var fysiskt i hästen. Ja självklart var det jag som hade börjat göra för mycket och därmed själv stelnat till! Jag hade skjutit upp mitt inre sittben ur sadeln och tappat innerlåret som visade vägen. Efter en liten stund av att aktivt försöka hitta avspändhet så lyckades jag och Bröta blev återigen mjuk och fin. Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt. Vi spänner oss, sitter inte med i övningen, är stela eller så kanske vi helt enkelt inte vet hur vi ska göra en viss övning osv. Det är en jobbig insikt att “det är jag som är problemet” men också den enda vägen att ta för att komma vidare. Genom att jobba på oss själva så stör vi hästen mindre och mindre och låter den därigenom få visa upp sin potential.
Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt.
I den bästa av världar är vi konstant lugna, eftertänksamma, lyssnar på hästen och listar ut vad det är vi gör fel så att vi istället kan göra rätt. Men i den riktiga världen är vi människor med fel och brister som inte lyckas leva upp till dessa ideal. Vi blir frustrerade och även om vi ser problemet är det inte alltid vi vet varför det uppstått eller hur vi ska lösa det. Då får man helt enkelt testa sig fram. Vi blir förstås även glada och lyckliga när vi lyckas med det vi vill tillsammans med hästen. Hästlivet går både upp och ner. Blir det för mycket frustration, sök hjälp! Kanske av en tränare, av en stallkomis eller på ett forum. Så länge du försöker och letar efter vägen framåt så kommer ni att utvecklas ihop!
Ja med Bröta blev det även trav idag. De första minuterna var lite obekväma och jag stod upp. Jag bara fortsatte jobba på och försökte vara så stabil men avspänd som jag bara kunde. Efter en stund hittade vi våra kroppar, jag kunde sätta mig ner och vi fick till ett riktigt bra travpass. Öppna och sluta på både böjt och rakt spår med fin böjning och mjukhet i oss båda två. Så fort Bröta stelnade till lite så var det en signal till mig att ordna upp min sits och så kom vi in i mjukheten igen. Jag lyssnade verkligen på Bröta och vad hon förmedlade i sin kropp och kunde gång på gång på gång återgå till avspändhet och att sitta med i rörelsen. Vilken ridinstruktör hon är, min söta Bröta!
