Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Jag älskar att undervisa. Att hitta vägen fram till just denna elev och få poletten att trilla ner. Vare sig det handlar om att undervisa teoretiskt eller praktiskt, eller en kombination. Jag klurar ständigt på nya sätt att förmedla kunskap och älskar att ta del av andras sätt att undervisa.
Nu sker ju min undervisning mest i form av hästlektioner, men tidigare har det varit en liten del även på universitet, mest i form av seminarier. Att hitta den röda tråden och ta med sina åhörare på en resa där de förstås varför och hur, oavsett deras bakgrund. Jag har hållit seminarier för forskare väl insatta i “mitt” område, doktorander som vill lära sig mer och skolklasser med barn utan någon som helst relation till det jag jobbar med. Om man bara försöker sätta sig in i sina åhörares bakgrund och ta det på den nivå de är på så går det alldeles utmärkt! Det blev jag varse om när jag höll ett populärvetenskapligt seminarie för en skolklass. Jag förenklade och använde exempel från vardagen för att förklara vad jag sysslade med. Efteråt fick jag massor av frågor och det var riktigt roligt! Ännu mer roligt var det när de som ordnade seminarierna berättade att jag var den första som fått frågor av eleverna efteråt. Det är sådant som jag lever på länge! Då vet jag att jag har lyckats! Och ja, det kan vara precis samma sak när man pratar med etablerade forskare och doktorander. Många antar att “alla andra kan” och så lägger de sig på en för hög nivå och tystnaden efteråt blir kompakt. När en skog av händer far i luften efteråt vet man att nivån var rätt!
Skillnaden mellan universitetsseminarier och hästlektioner är förstås att vi praktiskt vill lära oss att utföra något under hästlektionerna. Jag är dock övertygad att om man vet varför man vill göra en specifik övning så är det lättare att lära sig än om man bara “följer order” för så sa ridläraren att man ska göra. Vi är alla unika individer med olika bakgrund, med olika fysiska förmågor, med rädslor, med tankar, med vanor och ovanor. Allt detta, livet, påverkar oss i vår inlärning och måste beaktas under en hästlektion. Det är mycket möjligt att jag förstår varför och hur jag ska göra något rent teoretiskt, men det kan vara oerhört svårt att utföra det rent kroppsligt. För att verkligen bemästra något behöver vi båda, den teoretiska kunskapen samt den fysiska förmågan att göra det. Vi behöver inkorporera kunskapen i vårt hjärta, i vårt jag.
Vi lär oss alla på olika sätt och vad som fungerar att säga till en individ far nästa förbi. Därför är det viktigt att som instruktör hitta flera olika sätt att säga samma sak. Detta är en konstant utmaning och jag har antagit den! Det är så otroligt roligt och jag brinner för att förmedla kunskap!