Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Nu har jag hunnit träna några pass efter Celina-kursen och det känns bättre och bättre för varje pass. Vi får lite mer harmoni, lite mer mjukhet, lite mer magi helt enkelt för varje pass. Jag får väl köra en Gunde Svan-analogi: ju mer jag tränar desto mer magi får jag!
Idag jobbade jag i skritt på raka spår med att skifta mellan öppna och sluta, sedan jobbade jag med samling i skritt på böjt spår och slutligen jobbade jag med trav på böjt spår. Slutorna har ju varit vårt bekymmer på sista tiden, och problemet har varit att inner bakben inte arbetar som det ska. Det blir stelt och oformligt. Tipset jag fick av Celina var att fokusera mer på bröstkorgsrotationen och att vara tydlig i min sits, speciellt i inner överskänkel.
Jag förberedde slutorna riktigt ordentligt genom att först rida öppna och därigenom arbeta in inner bakben. Sedan gled jag försiktigt över i en sluta-sits. Här hände det förstås upprepade gånger att vi genast tappade slutan och då gled jag bara tillbaka till öppnan för att förbereda ännu bättre. När öppnan var mjuk och i fin balans gled jag på nytt över i sluta och försökte vara så tydlig som jag bara kunde i min sits. Jag fick upprepa detta ganska många gånger innan det faktiskt blev sluta av det hela. Men bättre att avbryta en dålig sluta och göra om från början än att sitta och kämpa och försöka “reparera” en dålig ingång. När jag bara lugnt och stilla upprepat mig flera gånger förstod Bröta och vi fick till fina slutor. Då var det dags för trav!
…bättre att avbryta en dålig sluta och göra om från början än att sitta och kämpa och försöka “reparera” en dålig ingång.
Även i traven är slutan svårare än öppnan (såklart). Dessutom är traven generellt inte lika mjuk och fin som skritten, så vi jobbade lite på mjukheten i öppnan först. Speciellt i vänster varv faller Bröta en liten aning på inner bog så det fick vi jobba med först. Det är redan ganska bra, men man kan känna en liten, liten spänning som håller emot och idag gick jag verkligen in i den lilla spänningen för att försöka lirka loss den. Jag satt ordentligt på insidan och försökte svinga runt bröstkorgen ännu lite mer och var väldigt tydlig med min egna axlar, att min inre axel var bakom min yttre axel. Risken i detta läge är förstås att Bröta istället faller ut på ytter bog och därför fick jag var med med ytter skänkel och be ytter bakben kliva fram ordentligt. Se det hjälpte! Vi fick ännu lite mer avslappning, mjukhet och rundhet! Med det var det “lätt” att glida över till en sluta. Superfokus på att sitta rätt och be om slutan i sitsen, dvs skjuta fram och ner inner höft och sitta till på inner överskänkel. Vi fick till en så otrolig travsluta i vänster varv så det var rent otroligt. Jag bara kände hur jag själv slappande av totalt och satt “i” hästen, inte på och hur båda bakbenen bar mig mjukt framåt. Jag samlade lite och hästen bara växte under mig! Helt underbart, helt magiskt! Guldstjärna till mig och Bröta!