Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Idag låg mitt fokus i ridningen på mig själv, min egen förmåga att spänna av i sitsen och släppa på onödiga spänningar. Jag har upptäck att jag lätt spänner inner höft och därmed trycker upp den istället för att slappna av och följa med fram och ned.
Idag jobbade jag som sagt med avspänningen i sitsen. Jag har ju jobbat ett tag på att hålla min linje med inner sittben men i min iver att hålla linjen så använder jag emellanåt innerskänkeln så mycket att jag börjar spänna den och därmed trycker upp den ur sadeln istället för att följa med djupt ner. Då drar jag även felaktigt bak inner underskänkel. När man sitter i en avspänd sits så kommer ju inner underskänkel att pendla framåt när höften går fram och ner. När man lägger till inner underskänkel innebär det alltså att man stryker håren mothårs, mot frambenet. Tvärtom blir det på utsidan. Om man bara är avspänd och låter benen pendla och följa med hästens rörelse så kommer ytter underskänkel att stryka hästen medhårs, i riktning mot bakbenet, när man lägger till den. Det var denna avslappning jag tränade på idag, tillsammans förstås med att hålla linjen och ha hästen i balans rakt under mig.
När man lägger till inner underskänkel innebär det alltså att man stryker håren mothårs, mot frambenet.
Jag jobbade även med min knän idag, främst inner knä. Knäna använde jag som vägvisare och för att hålla min referenslinje. Normalt i en avspänd häströrelse roterar ju bröstkorgen lite utåt när hästens inner bakben går framåt. Det innebär att hästens rygg blir lite lägre på insidan och högre på utsidan. När jag kände att bröstkorgen inte roterade ut ordentligt, utan tryckte inåt och därmed fick oss att vingla från vår referenslinje kunde jag lägga an mitt innerknä och trycka ut bröstkorgen igen och be om den där rotationen och böjningen som vi behöver ha för att följa referenslinjen.
Knäna använde jag som vägvisare och för att hålla min referenslinje.
Det var en väldigt nyttig lektion för mig och viktigt ta den tiden att gå in i sig själv på djupet, att känna efter hur man sitter, hur avspänd man är och hur väl man följer med hästens rörelser. Det blir det mer av framöver!