Category: Okategoriserade

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Bröta har ju lite problem av och till med speciellt sitt högra bakben och nu är en sådan period. Det innebär rehabträning för att få henne i gott skick igen.

När jag tränar Bröta måste jag placera bakbenen väldigt noga in till tyngdpunkten, annars blir hon lite oren i rörelserna. Speciellt tydligt är det i traven där hon just nu verkligen släpar efter ett ben om hon får springa iväg lite som hon vill. Dock känns hon jättefin när jag placerar henne, så det blir onekligen en stor skillnad. Nästan så att man inte förstår hur stor skillnad bärigheten faktiskt gör!

Det är mycket skrittarbete, där jag fokuserar på avslappning och en jämn böjning genom hela kroppen samt att alla fyra ben går åt samma håll. Lite trav med samma fokus blir det också och så har jag börjat jobba stillastående.

Ja det är verkligen sjukgymnastik för hästen!

Det är samma fokus i  det stillastående arbetet. Jag vrider mellan öppna och sluta, fokuserar på jämn böjning och ställning samt jämn vikt på alla fyra ben. Det är t.ex. oerhört lätt att falla ut på ytterbogen i slutan, men då ber jag om mindre och så ber jag att Bröta fördelar sin vikt bättre över frambenen. När det går bra ber jag om lite samling i slutan, och då fokuserar jag på att båda bakbenen ska ta vikt samt att samlingen går ner i bakhovarna. Det är lätt att hästen bara låser knäna och blir rak och skjuter vikten bakåt istället för att vinkla benen och ta vikten nedåt. Jag får undan för undan lirka mig igenom de muskelspänningar som hon har för att åter igen få mjukhet och rörlighet. Ja det är verkligen sjukgymnastik för hästen!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Under vår träning med hästen så kommunicerar vi konstant. Frågan är, lyssnar du på vad hästen säger till dig eller är den “dum”, “stel” eller “ouppmärksam” när den inte gör som du säger? I de allra flesta fall vill hästen inte vara “dum” utan dess “dumhet” är bara dess försök att berätta för dig att den inte kan just nu. Frågan är då förstås varför den inte kan och hur man kan göra för att underlätta för hästen att göra “rätt”?

Bröta är som sagt under igångsättning nu efter behandling och massage av onda ben och det går som tidigare nämnts riktigt fint. Jag satt upp idag och började skritta och igen var det mjukt och fint. Efter ett tag började det dock bli stelt, speciellt i högerslutan. Visst kan jag då börja använda mer kraft i mina hjälper och “tvinga” in den där bakdelen men jag började fundera på varför det blev stelt. Jag insåg ju att en häst om precis var mjuk som smör inte blir stel utan anledning och att felet förstås inte var fysiskt i hästen. Ja självklart var det jag som hade börjat göra för mycket och därmed själv stelnat till! Jag hade skjutit upp mitt inre sittben ur sadeln och tappat innerlåret som visade vägen. Efter en liten stund av att aktivt försöka hitta avspändhet så lyckades jag och Bröta blev återigen mjuk och fin. Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt. Vi spänner oss, sitter inte med i övningen, är stela eller så kanske vi helt enkelt inte vet hur vi ska göra en viss övning osv. Det är en jobbig insikt att “det är jag som är problemet” men också den enda vägen  att ta för att komma vidare. Genom att jobba på oss själva så stör vi hästen mindre och mindre och låter den därigenom få visa upp sin potential.

Sanningen är förstås att vi människor ofta hindrar hästen att göra rätt.

I den bästa av världar är vi konstant lugna, eftertänksamma, lyssnar på hästen och listar ut vad det är vi gör fel så att vi istället kan göra rätt. Men i den riktiga världen är vi människor med fel och brister som inte lyckas leva upp till dessa ideal. Vi blir frustrerade och även om vi ser problemet är det inte alltid vi vet varför det uppstått eller hur vi ska lösa det. Då får man helt enkelt testa sig fram. Vi blir förstås även glada och lyckliga när vi lyckas med det vi vill tillsammans med hästen. Hästlivet går både upp och ner. Blir det för mycket frustration, sök hjälp! Kanske av en tränare, av en stallkomis eller på ett forum. Så länge du försöker och letar efter vägen framåt så kommer ni att utvecklas ihop!

Ja med Bröta blev det även trav idag. De första minuterna var lite obekväma och jag stod upp. Jag bara fortsatte jobba på och försökte vara så stabil men avspänd som jag bara kunde. Efter en stund hittade vi våra kroppar, jag kunde sätta mig ner och vi fick till ett riktigt bra travpass. Öppna och sluta på både böjt och rakt spår med fin böjning och mjukhet i oss båda två. Så fort Bröta stelnade till lite så var det en signal till mig att ordna upp min sits och så kom vi in i mjukheten igen. Jag lyssnade verkligen på Bröta och vad hon förmedlade i sin kropp och kunde gång på gång på gång återgå till avspändhet och att sitta med i rörelsen. Vilken ridinstruktör hon är, min söta Bröta!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Brötas bakben har ju spökat den senaste tiden så jag har inte tränat henne på ett tag, utan försökt hitta hjälp. För två veckor sedan hittade vi äntligen rätt och Bröta fick hjälp och jag fick massage och stretch-övningar med mig hem. Jag har knådat onda muskler och i mitten av förra veckan släppte det äntligen så pass mycket att Bröta kunde slappna av under massagen. Nu är det en lugn och försiktig igångsättning som gäller.

Idag skrittade jag andra passet och det var helt ljuvligt. När Bröta har ont varken vill eller kan hon böja sig och bära ordentligt (höger bak “släpade” efter lite som ytterben, fungerade lite bättre som inner bakben). Det är ju förstås inte det minsta konstigt. Men idag var det som att forma mjukt smör med min sits. Det var bara mjukt och eftergivet överallt. Hon följde min sits perfekt! Ja så bra följde hon min sits att jag blev extremt medveten om när jag satt och tjuvhöll och spände mina egna muskler felaktigt. Hon följde förstås det felaktiga också. Det var en stund under passet när jag bad henne hjälpa mig för nu var det svårt och då insåg jag att jag satt och spände mig själv, lyckades slappna av och sitta med i rörelsen och då följde Bröta genast med. Vi jobbade med öppna och sluta på både böjt och rakt spår och fokuserade på att hålla linjen och att rida för sitsen, och rama in hästen med mina ben. Bara basic alltså, böjning, böstkorgsrotation, ha hästen mitt mellan hjälperna.

Jag har ju jobbat rätt intensivt med min sits tillsammans med Mira och det har verkligen betalat sig! Bröta är ju ännu känsligare och mer utbildad än Mira så hon följer direkt, och speciellt nu när hennes egna spänningar i kroppen släpper. Ibland är det bara så extra underbart att sitta på en häst! Vilka lärare jag har, mina hästar lär mig så oerhört mycket!