Category: Okategoriserade

I remember an episode quite some years ago now. I was standing brushing my Bröta. She had no halter on and was not tied to anything but standing completely free. A guy comes in and looks at me, surprisingly asking me why Bröta didn’t run away. My simple answer was “because I trained her to stand still”. Is that even possible the guy asks? Well of course it is, I replied, you just need to know how to do it.

Every now and then I think about this episode and how rare it still is to have a horse that stands still without being tied. For me this is the normal and I absolutely will not have a horse that does not have a proper upbringing and knows how to behave in a decent way. For me this is essential and an important part of the security around horses. I do not want horses running away from me, running over me, stepping on my toes, shoving their heads into my stomach etc. A well mannered horse is a nice horse, and of course I realize that “well-mannered” is different to different people.

If I take on a horse, whether a training horse or one of my own the very first thing is that I check the manners of the horse. Is it well behaving already or do we need to work on it? The horse only does what it has learnt to do. If we need to change something we actually need to teach the horse what we expect of it. I think this is where it often fails. We simply do not know how to train our horses to behave, or we do not put the time into it.

Here is a short, general description on how to teach the horse to stand. It goes without saying that you start your training in an enclosed area. For example, if you are in your stable, close all doors so the horse cannot run away. First you train with the halter and a leadrope. Let the leadrope hang down to the floor. Equip yourself with a whip and ask the horse to stand. If the horse steps forward it will probably step on the leadrope and be stopped by this, but the instant you see your horse is about to move, you use the whip to put it back exactly where it was stopped. Use the whip on the chest to move the horse backwards and use it on the hindquarters to get the horse to step forward. Alternatively, if it works you can use your voice to stop the horse. Stay very calm yourself. If you are stressing the horse will also stress and probably start stepping around. When the horse has gotten the general picture you can put the leadrope over the neck or even take off the halter.

Start brushing your horse. Keep the brush in one hand and the whip in the other. Even if you are brushing your main focus is still to have the horse stand relaxed and quiet, not moving. The least intention of moving away should immediately be stopped by the whip or your voice. Once this works you can start moving away from the horse, further and further away. The grand finale is to open the stable door. Do you trust your horse enough to leave it when it actually can escape? For me this was a big issue when starting this kind of training and I was really nervous the horse would just run away when I wasn’t there and the door was open… Trust your training and your instincts!

Do you think maybe not all horses have it in them, to stand freely? Think again! I have been working with stallions, even young hot blooded ones, that stands perfectly still untied and do not move even if a mare walks by a few metres away.

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

De senaste dagarna har jag och Mira jobbat på övergångar mellan skritt och trav. Fokus har varit på att hitta avslappning och framåtanda även i övergångarna.

Fram tills nu har vi egentligen mer jobbat med att Mira ska söka fram och ned i traven och själva övergången har jag inte krävt så mycket av, men nu är traven så pass stabil att det är dags att titta på övergångarna och få dem mer smidiga. Det har ju varit jobbigt att i traven hitta sökning fram och ned och avslappning men lilla Miramis är nu så pass stabil att det känns ok. Tidigare var det väldigt mycket höja nacken, sänka ryggen och bli stel. I övergångarna har dock det mönstret blivit kvar och därför är det nu dags att ta tag i det.

Det allra viktigaste är faktiskt ryttarens stabilitet.

Hur gör man då för att få en åtminstone hyfsat smidig övergång? Det allra viktigaste är faktiskt ryttarens stabilitet. Om man själv faller fram och tillbaka i övergången kommer förstås även hästen göra  det. Jag står ju upp ganska mycket i traven och definitivt i övergången, och där måste jag hitta min stabilitet. Jag lättar endast lite ur sadeln, ramar in hästen mellan skänklarna och eftersom Mira har en tendens att falla på ytter fram har jag spöet där i beredskap, om det behövs för att peta in bogen. Axlarna slappnar av och faller ner naturligt. Om jag spänner dem så flyttar jag genast uppp min tyngdpunkt från bäckenet upp mot mage/bröstkorg och då tappar jag stabiliteten. Sedan lägger jag fokus på min bål. Är både ryggsida och magsida lika långa eller sträcker jag ut en sida? Kutar jag med ryggen blir den längre och lutar jag mig bakåt bli magen längre. Båda sidor ska vara lika långa, precis som när man går på marken, i neutralläge.  Antingen behöver jag kanske suga tag i magmusklerna för att korta framsidan en aning eller så behöver jag kanske trycka ut en stark svankrygg en aning. Här är det dock jätteviktigt att inte ersätta en spänning med en annan. Man får aldrig ta i för kung och fosterland och med mycket muskelkraft hålla sig “fast” på ett visst sätt. När man bryter mönster får man ta i lite och överdriva rörelserna men man måste ganska snabbt ändå kunna slappna av. Mirakel sker inte på en minut och är man själv stel så behöver man lite tid på sig att tänja på stela muskler och hitta en bekväm, naturlig rörelse. När neutralläge mellan fram och baksida är checkad undersöker jag om jag viker mig i sidan. Båda axlarna ska vara på samma höjd. Om jag har vikt mig i en sida trampar jag ner den sidans skänkel lite, och så lyfter jag gärna armen på den sidan rakt upp i luften, ovanför huvudet. Då “tvingas” jag sträcka ut min korta, vikta sida. Jag tänker mig en karusellhäst med en stång i mitten. Där i mitten, med den där stången rakt genom min kropp, vill jag sitta. Då har jag ett neutralläge mellan mage och rygg och jag har en rak bål, där båda sidorna är lika långa och axlarna ligger i nivå med varandra.

Ja, egentligen beskriver jag förstås nu hur du vill sitta eller stå i sadeln hela tiden, inte bara i övergångarna. Har man en häst som inte har några problem med trav så jobbar man med fina travövergångar på en gång, dvs så fort du börjar med trav. Är traven svår för hästen så kan det helt enkelt vara att begära för mycket att övergången ska ske mjukt och fint från första början. När väl sitsen är checkad och den är ok och stabil så ber jag om trav. Antingen kan man göra det genom ett ljud eller så ändrar man takten i hästens rygg till en travtakt. Sitter man ner i övergången så kan man använda sina sittben för att be om trav och när jag står upp så växlar jag lite vikt i stigbyglarna för att få en travtakt. Händerna hålls lågt och stabilt vid manken. De styr inte hästen, utan det är din sits och din intention vart du ska, att du verkligen ser vägen, som styr hästen. Om du rider övergången på en volt får du dessutom hjälp av vägen med böjningen, och en lätt öppna underlättar ännu mer för traven då inner bakben kommer på plats och bär ordentligt. Är det svårt med travtakt så säga gärna 1-2-1-2 eller något annat högt för dig själv så att du även hör takten. Lycka till!

Today I am thinking about the polarized world of horses, how often we consider it is “we” against “them”. How “we” do it right and “they” have no clue. I was discussing this topic about bit or bitless riding some days ago, but today I would like to go into the topic of Academic Art of Riding.

When I first entered the world of AAoR I really felt like coming home. This was exactly what I wanted to do and the philosophy appealed to me. It was not just pulling reins and kicking legs, but really a partnership with the horse. I still feel this, AAoR is my true passion in life and I want to learn as much as possible about horses and riding. I want to understand every little detail and all the techniques out there and improve my feeling and sensation of the horse, whether under me or next to me. Yes, I know I am on a lifelong quest…

When I finally managed to start with AAoR and then got my first horse, it did not take long time until I thought that everyone should do AAoR. It was the only “right” way for me. I was tired of the “normal” dressage with a lot of pulling, kicking and harsh behaviour and I wanted everyone else to see what I saw. It was really a feeling of “we”, the enlightend ones doing AAoR against the “enemy”, the normal dressage riders that just didn’t get it, and almost were abusing their animals.

But do you know something? There is good and bad dressage regardless if you are a normal dressage rider, doing AAoR, riding classical dressage or whatever school you feel you belong to. As time has gone by, I did not only develop my horse training skills, but also my mind. I am now open to good training whatever school it claims to belong to. That does not mean I change all of my system as soon as I see something new, but as the scientist I am one of the approaches I take to horses is scientific. Just like when I do research I collect little pieces and put them together to get the bigger picture, or vice versa, I demolish the big picture into small pieces to see how they all fit together. My aim is to learn how to better ride and train horses and students, and any detail that fit into my way of doing so is eventually added and used, regardless of its source.

I do believe that if we just try to enlighten ourselves and see different kinds of training and the good of it, we will benefit of it and stop looking at other riders as “them”, but instead “us”, the horse lovers. I also know that the ability of doing so is also very much depending on our own stage of maturity. You cannot force yourself to appreciate “them” if you are not there, but maybe you will later in life. And of course it goes without saying, that no matter how open you are to other approaches to horses, you do not need to comply with them all.