Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Idag gick det snabbt att träna. Jag red Mira ca 10 minuter och sen var det bara att hoppa av. Det fanns inget mer jag kunde begära av henne.
Min lilla Miramis var så oerhört duktig idag! Som vanligt började jag med att placera inner bakben in till tyngdpunkten i en öppna och därefter bad jag om ytter bakben i en sluta. Jag växlade sedan mellan öppna och sluta och jag jobbade även lite med samling i sluta. I samlingen har jag börjat lägga på underbenen tillsammans med halvhalter i min sits på ytter bakben. Mira var så oerhört duktig! Idag fick vi ännu mer mjukhet, eftergift och kvalitet i våra övningar så jag hoppade helt enkelt av. Det fanns inget mer att begära.
Det blev som sagt ett väldigt kort pass och man ska inte underskatta betydelsen av korta pass emellanåt. Det följdes även upp med en extra stor godisbelöning. Normalt sett så ger jag mina hästar godis, men det blir inte så mycket i taget. Ibland när de har varit riktigt duktiga får de dock en extra stor näve godis. Både korta pass och extra stora godisbelöningar kan ge en riktig skjuts i hästarnas positiva inställning till träningen. Det blir som en mental kick, extra mycket godis och/eller ett kort pass. Det blir som att hästarna riktigt längtar efter att få sätta igång med nästa pass. Och det är ju precis vad jag vill. Precis som att jag längtar till näst pass vill jag ju också att hästarna ska göra det! Efter passet stod Mira och gäspade i hagen flera gånger och sen såg hon allmänt nöjd ut. Härligt!
Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Alla drömmer vi om en häst som kliver framåt med stora, luftiga kliv. Som rundar ryggen och söker fram och ner. Men hur gör vi för att nå dit?
Det finns olika vägar att få en framåt häst, även inom den akademiska ridkonsten. Jag har ridit AR-lektion på en panikslagen Bröta som bara sprang och sprang och ändå fått höra att hon inte gick framåt. Denna väg valde jag att inte utforska vidare då jag anser att panik inte är ett mentalt tillstånd som främjar inlärning.
Tillsammans med Celina Harich har jag utforskat en annan väg, där vi tar kontroll över bakbenen och skickar dem fram till tyngdpunkten så att de börjar bära. Detta är definitionen av en framåt häst. Den bär alltså med bakbenen, som kliver fram till tyngdpunkten.
Genom att placera bakbenen under tyngdpunkten fick jag hennes kropp att arbeta som den skulle, och genom att placera hennes kropp kom jag åt hennes sinne.
På en superstressad Bröta (japp, det är min lilla syster yster det!) satt jag och fick börja jobba inner bakben. Jag placerade inner bakben på en referenslinje och jobbade med öppnan. När det inre bakbenet var på plats började jag jobba det yttre bakbenet med hjälp av slutan. Hela tiden behövde jag ha koll på min referenslinje så att jag inte avvek från den. Eller nåja, jag lyckades väl sådär, men jag försökte iallafall att inte avvika för mycket från linjen. Sedan växlade jag mellan öppnan och slutan. Genom att placera bakbenen under tyngdpunkten fick jag hennes kropp att arbeta som den skulle, och genom att placera hennes kropp kom jag åt hennes sinne. Hon blev lugn och mer och mer avslappnad. Det är precis så jag vill ha en lektion eller träningspass. Mer och mer avslappning och lugn ju längre tiden går.
Hur fungerar detta på en sävligare häst då? Ja det är precis vad jag funderat på lite extra de senaste dagarna när jag har jobbat Mira, som en betydligt lugnare häst än Bröta. Mira och jag har jobbat med trav och galopp. Efter galoppen har traven varit springing och hon har sänkt ryggen, höjt huvudet och helt enkelt sprungit. Jag försökte åtgärda det genom att be om böjning och placera bogarna men insåg att det var fel väg att gå. Det blev bara en massa tygelridning! Jag försökte alltså att rida framifrån och bak men det fungerade inte, och självklart då vara att rida bakifrån och fram. Jag placerade Mira i en öppna-rörelse och fick koll på inner bakben på min referenslinje. Därefter placerade jag bogarna framför bakbenen och till slut, fortfarande i öppna, bad jag att även ytter bakben skulle kliva in till tyngdpunkten. Det ledde till en böjd häst, rundad rygg och sökning fram och ner. Avslappning och mjuk fin trav! (Givetvis går det bra att få tag på ytter bakben via slutan också, det är lite enklare.)
Va? Ska jag kliva fram med bakbenen?
Men hur går det då med en sävlig häst innan man fått energi från galoppen? Jo även där placerar jag inner bakben på en referenslinje och ber om öppna, placerar bogarna framför bakbenen och smyger sedan över till slutan får att få tag på ytter bakben. Sedan växlar jag mellan öppna och sluta så fort jag känner att ett bakben “drar efter”, för att få tillbaka aktiviteten och bärigheten.
Kontentan av det hela: Se till att få mer avslappning och lugn ju längre passet lider. Blir det mer och mer stress, stanna upp ett tag och fundera över hur du ska bryta mönstret. Du kan nå sinnet via kroppen genom att placera bakbenen in under tyngdpunkten, och givetvis om du har tillgång till sinnet på en gång så är det därigenom lättare att placera kroppen.
Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Idag funderar jag över hur mycket vi får “gratis” när hästen är med oss och faktiskt vill jobba, när den också tycker att träningen är rolig. Ibland behöver vi hjälp att bryta en negativ spiral och ibland går träningen av bara farten och både häst och ryttare lämnar passet lyckliga.
Jag förutsätter förstås att man som människa tycker om den träningsform man har valt att utöva med hästen. Annars är det ett dyrt sätt att vara ledsen, nedstämd eller frustrerad på. Givetvis har jag full förståelse för att man kan ha “katastrofperioder” med sin häst. Kanske har man blivit rädd och kan inte riktigt hantera hästen, eller så förstår man bara inte hur man ska kommunicera. Eller så har hästen diverse “olater” som gör umgänget besvärligt. I sådana lägen är det dags att ta till hjälp. Har man försökt en tid själv men det inte fungerat och man känner att man är i en nedåtgående spiral så ta hjälp så att du kan vända trenden till en positiv trend. Jag har haft elever som har gråtit, är redo att sälja sina hästar, kallar dem farliga och känner att situationen är allmänt hopplös, men som med lite hjälp vänder utvecklingen och därefter säger att de har världens bästa häst. När jag får höra att eleven har världens bästa häst blir jag så lycklig. Alla hästar förtjänar att vara världens bästa för någon!
Alla hästar förtjänar att vara världens bästa för någon!
Men hur gör man för att få hästen att vilja arbeta, att tycka att träningen är rolig? Ja det tråkiga svaret är förstås att det beror på. Beror på hästens och ryttarens mentala och fysiska egenskaper, deras förmåga att kommunicera och att lyssna på varandra, och tusen och åter tusen andra faktorer… Det jag anser vara viktigast är just förmågan att kommunicera. Om hästen inte förstår vad den ska göra så blir den bara förvirrad, och är man förvirrad så är det ju inte så roligt. Dessutom måste hästen uppmuntras och belönas när den försöker och när den gör rätt. Att bestraffa hästen är något som man ska undvika i möjligaste mån. Om situationen håller på att bli farlig så måste man givetvis ta till den nivå av våld som behövs för att undvika skador, men i övrigt är det uppmuntran och beröm som ger bäst resultat. Bryt ner det du vill lära hästen i små, små delar som du sedan kan sätta ihop till en mer komplicerad rörelse. Konsekvens är också viktigt. A måste alltid betyda A, och inte A idag och B imorgon. Blir hästen lätt uttråkad måste du variera din träning ordentligt och göra många olika övningar men är hästen otrygg kanske det är bättre med få övningar men många repetitioner så hästen känner igen sig.
Så inför din nästa träning – sätt dig ner och fundera hur du gör. Drar du av en slentrianmässig träning eller tänker du igenom vad du vill och hur du ska göra det? Har du funderat på om din häst behöver många olika eller få övningar? Och framförallt, har du tänkt på vad det är du ber hästen om? Har du verkligen lärt in signalerna för det du vill åstadkomma eller sitter du bara upp och rider som du brukar och hoppas att hästen så småningom lär sig?
