Category: Okategoriserade

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När vi undersöker nya rörelsemönster och försöker etablera nya vanor kan det ibland vara bra att överdriva rörelsen. Gör den stor så att du får känna på den ordentligt och bli medveten om vad du gör. När du har hittat den stora rörelsen kan du tona ner och undersöka den minimala rörelsen. Idag ska vi tona ner vår storviftande orangutang och hitta en lite mindre yvig apa, en välkammad, väluppfostrad orangutang.

Dina axlar ska vara parallella med hästens bogar och dina höfter parallella med hästens bakben när du rider. Vi vill alltså inte passa, dvs ta fram samma sidas ben och arm samtidigt. Men det var ju precis det jag bad om när vi skulle hitta vår orangutang. Då bad jag dig vrida hela din yttersida framåt i takt med att hästens bog går fram. Hela dina yttersida, ja det involverar ju även höften, och då blir vi pass-taktiga i vår rörelse. När man sitter fast i sina axlar och behöver bryta en vana är det lättast att notera vad man gör om man gör en stor rörelse, och därför är det bra att ta i rejält och vrida hela sin sida när man börjar hitta sin orangutang.

När vi har fått in en vridning som innebär en rotation med ryggraden som bas kan vi börja fundera på vad vi egentligen gör. Dina överarmsben fäster till skulderbladen via axellederna, och nyckelbenen fäster skulderbladen till bröstbenet. För att få en mjuk och effektiv rörelse i axlar och armar vill vi försöka utgå med våra armrörelser från bröstbenet. När vi släpper loss vår orangutang, och gör den lite mer välkammad, ska vi försöka oss på att vrida fram enbart vårt yttre axelparti i takt med hästen yttre framben. Vi tar idag alltså inte med oss hela vår yttersida, utan håller oss till devisen; “axlar parallella med framben och ben parallella med bakben”. Givetvis gäller alltid att bålen är ett och att om en axel går fram måste den andra gå bak. Detta gäller oavsett hur yvig eller välkammad orangutang vi har.

Börja med hästen stillastående. Kan du vrida dina axlar fram och tillbaka med utgångspunkt från bröstbenet? Du ska alltså inte trycka fram dina skulderblad eller dra upp dem utan låt dem hänga fritt. Tänk dem som pendlar och låt bröstbenet i mitten börja svinga runt dem. Kan du behålla denna rörelse när hästen börjar röra sig? Ett jättebra tips om du spänner dina axlar är att hålla fram armen och börja skaka den. Kan du skaka handleden, armbågen, axeln, hela armen? Stå och skaka armen ett par minuter och känn sedan skillnaden mot den andra armen, innan du skakar den också.

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När vi sitter på hästen är vårt mål att störa dess naturliga gång så lite som möjligt. Det innebär att vi måste släppa igenom hästens rörelser genom vår kropp. Det gör vi med en kombination av balans, stabilitet och flexibilitet.

Först och främst måste vi jobba på vår balans så att vi faktiskt kan sitta på hästen utan att trilla av eller hålla i oss med händerna, men balansen hänger förstås ihop med vår styrka och flexibilitet. Ju rörligare häst vi har desto stabilare måste vi själva vara, så att hästen inte knuffar runt oss som en vante i sadeln. Men i vår iver att bli stabila är det väldigt lätt att istället börja spänna sig och bli stel. Man måste alltså jobba med både styrka och stabilitet samtidigt som man jobbar med rörlighet och flexibilitet i sadeln. Den ena kan inte finnas utan den andra.

Boxen som vi pratade om i senaste inlägget kräver styrka. Du aktiverar din inre cylinder och placerar dig i boxen, med lika lång framsida som baksida och lika långa diagonaler. Vi vill dock behålla rörligheten och det är nu vi ska jobba med vår orangutang. Ni vet väl att orangutangen har långa armar som de slänger runt med? Vi ska jobba med rörligheten i våra axlar och tänka lite orangutangarmar som slänger runt, fast lite mer kontrollerat. Och egentligen är det inte bara våra axlar som ska röra sig, utan vi tar i och kör hela bålen. Vi tänker oss alltså en vridning med vår ryggrad som mitt, och vi ska göra det i takt med hästen. När hästens ytter bog går fram följer du med med hela din yttersida. Tänk att du vrider fram din ytter axel. Eftersom vi ju bara har en bål så kommer din insida samtidigt att vrida sig bakåt. Du vill fortfarande sitta kvar i boxen, och detta innebär alltså att man vrider sig runt sin ryggrad. Om du viker dig i en sida så har du tappat boxdiagonalerna och om du faller framåt eller bakåt så har du tappat boxens fram och baksida. Tänk att du sitter på en karusellhäst, en sådan där som har en stång i mitten. Din ryggrad representerar den där stången och runt den vrider du dig. Överdriv gärna vridningen i början så att du får in rörelsen i din kropp, och när den känns naturlig kan du tona ner den.

…släpp fram din orangutang och låt hästens steg blir friare!

Jag har så många elever vars hästar får ett så otroligt mycket större steg när man börjar få till denna rörelse. Det är så lätt att man sitter och håller fast sina skuldror och om man gör det håller man även fast hästens framben. När hästens framben inte kliver fram finns det inte heller plats för bakbenen att kliva fram och resultatet blir ett kort steg. Så släpp fram din orangutang och låt hästens steg blir friare!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Nu är det dags att börja rida med din inre, stabila bål som kärna. Hur börjar vi?

Att hitta sin inre bålstabiliserande muskulatur, den inre cylindern, gör man lättast hemma liggande på rygg. Det är väldigt lätt att göra för mycket, men du ska aldrig spänna mer än att du fortfarande kan andas. Sug bäckenbottenmuskulaturen uppåt (de muskler som du använder för att knipa av en urinstråle och för att hålla inne en fis) och magmusklerna under naveln in mot ryggraden. När det är lätt att göra detta kan man pröva sittande och stående, i rörelse och med vikter. Jag rekommenderar verkligen att man hittar en tränare som kan hjälpa en att hitta rätt muskler och som ser till att man inte överkompenserar med andra muskelgrupper.

När det är dags att pröva på hästen så gör det först medan hästen står stilla. Pröva först att aktivera den inre cylindern, dvs suga upp bäckenbottenmuskulaturen och suga in magen mot naveln. Andas djupt ner i magen och känn hur hela bröstkorgen expanderar åt alla sidor, bakåt, åt sidorna och framåt. Rör sig magen på samma sätt? Kan du sjunka ner i sadeln eller spänner du dig så mycket att du lyfter upp ur sadeln? Om du inte kan andas ordentligt och lyfter dig ur sadeln, släpp lite på spänningen och se om du kan sjunka ner och sitta riktigt djupt i sadeln.

Hållning och en god aktivering av den inre cylindern hör ihop, både på marken och på hästen. Eftersom de rörelsemönster som man är van vid känns rätt oavsett om de är optimala eller inte, är det bra om man kan ha en kompis som tittar på en, eller filma sig själv. Tänk dig att din bål är som en stor låda, den rosa boxen enligt bilden. Är din framsida och baksida lika långa, dvs är boxen rak eller skevar den? Om du kutar blir baksidan längre och om du svankar blir framsidan längre. Hur ser dina diagonaler ut, dvs från höft till axel? Är båda diagonalerna lika långa eller är en längre? Om du viker dig i sidan blir de olika långa. Aktivera din inre bål och sätt dig stadigt i boxen, med lika långa fram- och baksidor och lika långa diagonaler. Därefter är det dags att börja rida. Kan du skritta och behålla boxen? Trava? Galoppera?

Vill du ha fler tips och övningar för att kunna behålla boxen medan du rider? Jag är tillgänglig för lektioner i hela Sverige, hör av dig för mer information!