Category: Okategoriserade

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

När jag började rida igen efter att ha fött barn så fort jag runt som en vante i sadeln. Det fanns ingen stabilitet alls och det kändes som om jag inte längre kunde rida. Både mina muskler och balans var som bortblåsta. Dessutom bar jag runt på ett barn dagarna i ända, och det slutade med ett ryggskott. Huga, vad göra?!

Jag hittade till Sandra Jansson på Erik Dahlbergskliniken i Göteborg . Hon arrangerade “mamma-mage”-träningskurser och jag fick hjälp med att hitta och aktivera bäckenbottenmusklerna och den inre magen. Allt medan vi fortsatte andas! Andningen är jätteviktig och jag som lätt tar i lite extra och då istället spänner mig och slutar andas fick verkligen tänka på detta. Det blev träning på kroppens villkor, där man inte gjorde mer än att man fortfarande kunde andas och hålla rätt anspänning i den inre cylindern, utan att koppla på en massa kompensatoriska muskler. Varje vecka fick vi träningspass att göra hemma och efter avslutad kurs fortsatte jag min hemmaträning och gick privat till Sandra emellanåt. Nu är jag igång med fortsättningskursen, “stark inre bål”, där vi utmanar oss själva med tyngre övningar, fortfarande med fokus på att andas och hålla stabiliteten i den inre cylindern. Målet är att skapa en stark och rörlig inre bål. Jag börjar känna mig stark nu och kan hålla en stabil inre cylinder även vid tyngre jobb. Jag som så ofta hängt som en hängmatta i ryggen när jag gör armhävningar (eller ve och fasa, den vanliga “plankan”), kan nu hålla en stabil, rak bål, och de olika varianterna av sidoplankorna gillar jag riktigt skarpt! Man får en så go´ träningsvärk när man tränat inre cylindern utan att kompensera med de yttre musklerna. Det är inte det minsta svårt att röra sig som det kan vara när de yttre musklerna arbetat,  men man känner att man har jobbat. Träning av den inre cylindern ger god hållning, balans och koordination vilket vi alla mår bra av i vår vardag, men förstås även när vi tränar våra hästar.

Namnet “mamma-mage”-träning till trots så är det inte en kurs enbart för de som fått barn, utan för alla, både män och kvinnor, som behöver stärka sin inre cylinder. Så är alldeles säkert fallet om man har ryggproblem och utan att tveka kan jag nu säga att jag borde ha gått kursen oavsett om jag fått barn eller inte, för under kursen förstod jag hur mycket jag har kompenserat med yttre, större muskelgrupper när jag egentligen borde ha använt den inre cylindern. Jag måste bara varmt rekommendera Sandra och hennes kurser för alla som vill få en bra hållning och bli bättre ryttare. Bor man inte i trakten runt Göteborg så finns det mamma-mage-kurser på flera håll i landet!

Att rida innebär att man sitter på ett “rörligt underlag”. Det kräver balans, styrka och koordiation, liksom en kombination av stabilitet och rörlighet. Det blir lätt att det stabila övergår till stelhet och rörligheten kan lätt övergå till fladdrighet. Hur ska vi använda vår inre cylinder i ridningen och vad är det egentligen vi vill uppnå med vår sits? Det ska vi prata om i kommande blogg-inlägg!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Efter en AR-praktik är det mycket som ska falla på plats när man väl har kommit hem. Plötsligt har man inte längre lyxen av regelbundna lektioner och man märker vad man har lärt sig och vad man trodde ha lärt sig, men där det finns luckor att fylla.

Efter min Bent-praktik har träningen med Mira bara gått framåt och vi hittar bättre och bättre kvalitet för varje dag, men med Bröta har det gått lite upp och ner. Vi har fantastiska moment och urusla moment, blandat huller om buller under samma pass. Hur kan det komma sig? Hur kan det vara så bra för att i nästa stund vara så dåligt? Och hur kan ridningen med Mira gå stadigt framåt medan det är så upp och ner med Bröta? Bröta och jag hade ju alldeles fantastiska pass hos Bent. Jag är ju dessutom samma ryttare med samma egenskaper oavsett vilken häst jag sitter på. Svaret är det självklara, hästarna är så olika! Jag vet inte hur många gånger jag har sagt och kommer att säga detta, men Bröta kommer verkligen lära mig att rida. Självklart lär jag mig massor med Mira också, och alla andra hästar som jag tränar, men Bröta är lite speciell. Hon har en oerhörd förmåga att peka på mina svagheter och be mig snäppa upp nivån lite till. Ju mer förfinad jag blir i min träning, desto finare detaljer pekar hon på.

Idag hade jag en uppenbarelse med Bröta, en sådär självklar aha-upplevelse. Vi jobbade i skritt och vi gick jättefint några steg, sedan tappade vi böjning, hittade den igen osv. Inte superdåligt men helt enkelt utan harmoni. Jag började fundera ordentligt vad det beror på, och tog till alla tricks som jag lärt mig hos Bent, men hela tiden samma sak. Jag gick förbi det ridtekniska och började fundera över min sits och då slog det ner som en blixt från en klar himmel, det berodde på min bålstabilitet! Bröta är en överrörlig häst och jag satt och bara följde med i hennes rörelser och lät henne wobbla runt med mig. När jag förstått detta parkerade jag mina sittben ordentligt på plats och stabiliserade min bål. Voila och vårt problem var borta. Harmonin återkom och det var inte längre några problem med böjningen.

… med små förändringar av sitsen får en helt annan harmoni och mjukhet  i sin ridning.

Jag har jobbat en hel del med min egen bålstabilitet det senaste året och märker vilken stor skillnad det gör för min ridning. Att träna upp sin egen bålstabilitet är utmärkt att göra utan häst, men sedan behöver man förstås överföra det till hur det används i ridningen. Jag har så många elever som med små förändringar av sitsen får en helt annan harmoni och mjukhet  i sin ridning. Det är så oerhört inspirerande att se och gör mitt jobb som instruktör så kul! Mer funderingar kommer framöver om bålstabil ridning!

Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Kramar tycker vi ju alla om, så bara krama på, både människor och djur! De kramar som jag tänker på idag är de som vi ger hästen med vår sits, och som hästen ger oss med sin bål. Låter det skumt? Låt mig förklara…

Den nedre delen av din sits kallas den fysiska sitsen och det är i princip den del som rör hästen, överskänklar och rumpa, medan den statiska sitsen är den övre delen av din sits, överkroppen. Den fysiska sitsen är i direkt kontakt med hästen och med den ber du hästen att rotera bröstkorgen och böja sig runt ditt inre sittben. Den statiska sitsen visar vilken riktning hästen ska röra sig i. Tänk dig att du står stilla på marken och ska börja gå snett fram åt höger. Du börjar genom att föra din vikt i den riktning som du vill gå och precis samma ska du göra när du rider. För skuldrorna lätt i den riktning som du vill rida i. Detta är den statiska sitsen. Men nu vill jag prata lite mer om den fysiska sitsen. Det är med den jag kramar hästens bröstkorg. Nu är det ju inte en hård bamsekram utan en mjuk och lätt kram.

Jag tänker mig att hästens bröstkorg är som en tunna och denna vill jag rotera, ner på insidan och upp på utsidan. Det gör jag genom att tänka ner med insidans sittben och skänkel och upp med utsidans sittben och skänkel. Dessutom måste jag göra detta i takt med hästen. När hästen tar fram det inre bakbenet roterar den även bröstkorgen ner på insidan och upp på utsidan. Denna takt måste jag hålla och jag följer med neråt med mitt inre sittben och skänkel och upp med ytter sittben och skänkel. Detta är den kram jag ger hästen. När hästen böjer sig drar den även ihop sin egen insida och länger ut sin utsida. Denna förkortning av hästens insida i kombination med rotationen av bröstkorgen gör att hästen kommer runt min inre sits och skålar sig runt den. Hästens kram till mig är denna skålning runt min innersits. Visst är det härligt att tänka sig ridning som en enda lång session av kramar?!