Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
De senaste dagarna har jag och Mira jobbat på övergångar mellan skritt och trav. Fokus har varit på att hitta avslappning och framåtanda även i övergångarna.
Fram tills nu har vi egentligen mer jobbat med att Mira ska söka fram och ned i traven och själva övergången har jag inte krävt så mycket av, men nu är traven så pass stabil att det är dags att titta på övergångarna och få dem mer smidiga. Det har ju varit jobbigt att i traven hitta sökning fram och ned och avslappning men lilla Miramis är nu så pass stabil att det känns ok. Tidigare var det väldigt mycket höja nacken, sänka ryggen och bli stel. I övergångarna har dock det mönstret blivit kvar och därför är det nu dags att ta tag i det.
Det allra viktigaste är faktiskt ryttarens stabilitet.
Hur gör man då för att få en åtminstone hyfsat smidig övergång? Det allra viktigaste är faktiskt ryttarens stabilitet. Om man själv faller fram och tillbaka i övergången kommer förstås även hästen göra det. Jag står ju upp ganska mycket i traven och definitivt i övergången, och där måste jag hitta min stabilitet. Jag lättar endast lite ur sadeln, ramar in hästen mellan skänklarna och eftersom Mira har en tendens att falla på ytter fram har jag spöet där i beredskap, om det behövs för att peta in bogen. Axlarna slappnar av och faller ner naturligt. Om jag spänner dem så flyttar jag genast uppp min tyngdpunkt från bäckenet upp mot mage/bröstkorg och då tappar jag stabiliteten. Sedan lägger jag fokus på min bål. Är både ryggsida och magsida lika långa eller sträcker jag ut en sida? Kutar jag med ryggen blir den längre och lutar jag mig bakåt bli magen längre. Båda sidor ska vara lika långa, precis som när man går på marken, i neutralläge. Antingen behöver jag kanske suga tag i magmusklerna för att korta framsidan en aning eller så behöver jag kanske trycka ut en stark svankrygg en aning. Här är det dock jätteviktigt att inte ersätta en spänning med en annan. Man får aldrig ta i för kung och fosterland och med mycket muskelkraft hålla sig “fast” på ett visst sätt. När man bryter mönster får man ta i lite och överdriva rörelserna men man måste ganska snabbt ändå kunna slappna av. Mirakel sker inte på en minut och är man själv stel så behöver man lite tid på sig att tänja på stela muskler och hitta en bekväm, naturlig rörelse. När neutralläge mellan fram och baksida är checkad undersöker jag om jag viker mig i sidan. Båda axlarna ska vara på samma höjd. Om jag har vikt mig i en sida trampar jag ner den sidans skänkel lite, och så lyfter jag gärna armen på den sidan rakt upp i luften, ovanför huvudet. Då “tvingas” jag sträcka ut min korta, vikta sida. Jag tänker mig en karusellhäst med en stång i mitten. Där i mitten, med den där stången rakt genom min kropp, vill jag sitta. Då har jag ett neutralläge mellan mage och rygg och jag har en rak bål, där båda sidorna är lika långa och axlarna ligger i nivå med varandra.
Ja, egentligen beskriver jag förstås nu hur du vill sitta eller stå i sadeln hela tiden, inte bara i övergångarna. Har man en häst som inte har några problem med trav så jobbar man med fina travövergångar på en gång, dvs så fort du börjar med trav. Är traven svår för hästen så kan det helt enkelt vara att begära för mycket att övergången ska ske mjukt och fint från första början. När väl sitsen är checkad och den är ok och stabil så ber jag om trav. Antingen kan man göra det genom ett ljud eller så ändrar man takten i hästens rygg till en travtakt. Sitter man ner i övergången så kan man använda sina sittben för att be om trav och när jag står upp så växlar jag lite vikt i stigbyglarna för att få en travtakt. Händerna hålls lågt och stabilt vid manken. De styr inte hästen, utan det är din sits och din intention vart du ska, att du verkligen ser vägen, som styr hästen. Om du rider övergången på en volt får du dessutom hjälp av vägen med böjningen, och en lätt öppna underlättar ännu mer för traven då inner bakben kommer på plats och bär ordentligt. Är det svårt med travtakt så säga gärna 1-2-1-2 eller något annat högt för dig själv så att du även hör takten. Lycka till!