Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Idag tränade jag återigen med fokus inåt, på mig själv och på min kroppskontroll. Jag fokuserade på att låta rörelserna komma ur min kropp och minimera mina sekundära hjälper. För att kunna det behöver vi ha en god balans.
Alla vi som ridit ett tag har definitivt hört att vi ska börja alla våra rörelser i kroppen och sedan använda skänklar, tyglar, röst osv. Men hur många av oss gör det? Att vi inte gör det beror ju definitivt inte på att vi inte vill utan på att vi inte kan. Vi har en gripreflex som heter duga och vår instinkt är att ta tag i tygeln om vi tappar balansen. Då kan vi även börja klämma med skänklarna för att “hålla oss fast”. När vi har tappat vår balans så är det omöjligt att börja rida utifrån kroppen utan vi tar till det vi för tillfället faktiskt kan använda, de sekundära hjälperna.
Om hästen inte alls bär upp sig på ett bra sätt är det bättre att ställa sig upp, för att både skona sin egen och hästens rygg.
För att uppnå en bra balans så är det viktigt attt vi börjar jobba i skritt, där vi kan slappna av och fokusera på att känna efter vad som händer i kroppen. Vi kan släppa onödiga spänningar men även lära oss att koppla på de muskler vi faktiskt behöver använda för att hitta en följsam sits. Sedan kommer traven och där är traditionen inom AR att man sitter ned. Beroende på häst så kan det vara bekvämt, skumpigt eller rent av skadligt för din rygg. Om hästen inte alls bär upp sig på ett bra sätt är det bättre att ställa sig upp, för att både skona sin egen och hästens rygg. Personligen rider jag inte lätt speciellt mycket då det är så lätt att störa hästens balans genom att konstant fara upp och ned , men om det är vad som passar dig och din häst så gör det! Jag lättar istället ur sadeln med rumpan och låter låren och stigbyglarna ta mer av vikten. Överlivet är ganska upprätt, inte så framåtlutat som när man står i lätt sits. Jag står så pass nära hästens rygg att jag lätt kan testa att sätta mig lite mer efter en stund när bakben och rygg är engagerade. Om hästen bjuder ner mig på ryggen kan jag sätta mig mer och mer, men så fort hästen slutar välva ryggen och bära med bakbenen lättar jag en aning ur sadeln så att vi hittar balansen på nytt och så kan jag sätta mig ner igen. Det är inget fel att stå upp en hel lektion! Vissa hästar tar väldigt lång tid på sig för att bli bekväma med att ha ryttaren direkt på ryggen.
Bröta som är tränad ganska länge sitter jag ner på i princip hela tiden, medan med Mira så står jag upp ganska mycket. De är ju dessutom olika byggda och med olika rörelsemönster. På Bröta kunde jag börja sitta ner ganska snabbt medan med Mira sitter jag endast ner korta stunder och sedan reser jag mig för att underlätta för hennes och min rygg, samt för att få tillbaka balansen om vi tappar den.