Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Efter en AR-praktik är det mycket som ska falla på plats när man väl har kommit hem. Plötsligt har man inte längre lyxen av regelbundna lektioner och man märker vad man har lärt sig och vad man trodde ha lärt sig, men där det finns luckor att fylla.
Efter min Bent-praktik har träningen med Mira bara gått framåt och vi hittar bättre och bättre kvalitet för varje dag, men med Bröta har det gått lite upp och ner. Vi har fantastiska moment och urusla moment, blandat huller om buller under samma pass. Hur kan det komma sig? Hur kan det vara så bra för att i nästa stund vara så dåligt? Och hur kan ridningen med Mira gå stadigt framåt medan det är så upp och ner med Bröta? Bröta och jag hade ju alldeles fantastiska pass hos Bent. Jag är ju dessutom samma ryttare med samma egenskaper oavsett vilken häst jag sitter på. Svaret är det självklara, hästarna är så olika! Jag vet inte hur många gånger jag har sagt och kommer att säga detta, men Bröta kommer verkligen lära mig att rida. Självklart lär jag mig massor med Mira också, och alla andra hästar som jag tränar, men Bröta är lite speciell. Hon har en oerhörd förmåga att peka på mina svagheter och be mig snäppa upp nivån lite till. Ju mer förfinad jag blir i min träning, desto finare detaljer pekar hon på.
Idag hade jag en uppenbarelse med Bröta, en sådär självklar aha-upplevelse. Vi jobbade i skritt och vi gick jättefint några steg, sedan tappade vi böjning, hittade den igen osv. Inte superdåligt men helt enkelt utan harmoni. Jag började fundera ordentligt vad det beror på, och tog till alla tricks som jag lärt mig hos Bent, men hela tiden samma sak. Jag gick förbi det ridtekniska och började fundera över min sits och då slog det ner som en blixt från en klar himmel, det berodde på min bålstabilitet! Bröta är en överrörlig häst och jag satt och bara följde med i hennes rörelser och lät henne wobbla runt med mig. När jag förstått detta parkerade jag mina sittben ordentligt på plats och stabiliserade min bål. Voila och vårt problem var borta. Harmonin återkom och det var inte längre några problem med böjningen.
… med små förändringar av sitsen får en helt annan harmoni och mjukhet i sin ridning.
Jag har jobbat en hel del med min egen bålstabilitet det senaste året och märker vilken stor skillnad det gör för min ridning. Att träna upp sin egen bålstabilitet är utmärkt att göra utan häst, men sedan behöver man förstås överföra det till hur det används i ridningen. Jag har så många elever som med små förändringar av sitsen får en helt annan harmoni och mjukhet i sin ridning. Det är så oerhört inspirerande att se och gör mitt jobb som instruktör så kul! Mer funderingar kommer framöver om bålstabil ridning!