Sorry, this entry is only available in Svenska. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.
Avsnitt 3: Hur andas vi?
När vi andas in fylls lungorna med luft och expanderar och när vi andas ut töms luften ur lungorna och de blir små igen. Men vad är det egentligen som händer om vi tittar lite mer i detalj?
Eric Franklin, grundaren av Franklinmetoden, ger en bra bild av andningen när han beskriver vår bål, med brösthålan och bukhålan, som två växelverkande ballonger. När den ena blir större måste den andra bli mindre och vice versa. När vi andas in fylls lungorna med luft och brösthåleballongen blir större och bukåleballongen bli mindre. När vi andas ut sjunker brösthåleballongen ihop och blir mindre medan bukhåleballongen kan bli stor igen och låta organen ta plats.
Men om vi tittar lite närmare på andningen, vad händer då? Jo, när vi andas in drar diafragman ihop sig och rör sig nedåt, för att de expanderande lungorna ska få plats. Då måste organen i bukhålan flytta på sig. Det finns ju en ryggrad baktill så enda vägen som organ och tarmar kan flytta på sig är nedåt och utåt. För att assistera i denna rörelse rör sig bäckenbottenmuskulaturen nedåt och magmuskulaturen utåt. När vi andas ut rör sig allt tillbaka igen, dvs bäckenbotten och diafragman går uppåt och magen rör sig inåt, när lungorna sjunker ihop och blir mindre.
Nedtill har vi ju bäckenbottenmuskulaturen och för att den ska kunna flytta sig nedåt måste den förlängas, töjas ut, så att den kan ge extra plats åt organ och tarmar. På samma sätt förlängs magmusklerna så att det finns plats för organen att flytta sig utåt. Detta ser vi genom att vår mage expanderar när vi andas in. Det är alltså så att för varje gång vi andas in längs både magmuskler och bäckenbottenmuskulatur ut, medan de drar ihop sig och bli kortare då vi andas ut. När musklerna förlängs vi inandningen “släpper” de dock inte och ger fullständigt efter, utan de förlängs och håller emot så att organen tryggt bärs upp och inte far runt. En muskel som förlängs och kontraherar samtidigt sägs arbeta excentriskt, medan en muskel som kontraherar och förkortas sägs arbeta koncentriskt.
Därför är också en bra andning en bra träning för bålmuskler och bäckenbottenmuskler.
Om du t.ex. håller en hantel och lyfter den så drar biceps ihop sig och jobbar koncentriskt, men när du släpper ner den igen och rätar ut din arm så jobbar biceps excentriskt. När du släpper ner din arm så håller du emot tyngdkraften så att din arm inte handlöst faller mot golvet utan rör sig kontrollerat. För att skapa muskelstyrka så är excentrisk träning mer effektiv än koncentrisk träning, dvs när musklerna kontrollerat förlängs så skapas mest styrka. Precis på detta sätt jobbar våra bålmuskler vid andetaget, eller det är åtminstone så de är tänkta att jobba. Därför är också en bra andning en bra träning för bålmuskler och bäckenbottenmuskler. Kanske kommer du ihåg att jag i förra avsnittet nämnde att en god andning är en bra början för att återskapa muskelkontroll och styrka efter graviditet och födsel? Nu vet du varför. Givetvis är god andning bra träning även om man inte har fött barn. För varje andetag vi tar både förlängs och förkortas kortas musklerna. De får alltså jobba precis som muskler ska jobba. Detta förutsätter att vi inte dra in magen, spänner oss eller bara andas högt upp i bröstkorgen utan att vi andas djupt ner i bålen och släpper ut vår mage. Att vi helt enkelt andas fritt.
Nu har du fått lite information om hur andningen fungerar och varför du behöver släppa fri din mage. I nästa avsnitt ska vi se hur vi tillämpar det här i vår sits, när vi gör några sitsövningar på marken.