Jo tack, nu är jag hoppfull igen! Den som följt med ett tag vet ju att Bröta och jag har jätteproblem med galoppen. Jag vet inte hur många gånger jag börjat jobba med galoppen bara för att ganska snart sluta igen. Det har funnits en hastighet och den är fett ös medvetslös! Nu tänker jag dock inte ge upp utan nu ska jag fortsätta galoppera!
Lite bakgrund: Bröta är en kallblodstravardam med MYCKET temperament och en väldigt extrovert personlighet. Hon är aldrig travtränad men blir väldigt lätt stressad, speciellt när det blir lite högre hastighet. När vi började med traven var det även då fett ös medvetslös i början, svårt för att få stopp på henne och framför allt svårt att få henne lugn efteråt. Det var mycket stress! När jag köpte Bröta kunde jag inte så mycket och jag jagade på henne för det var enda sättet jag kunde för att få fram henne i galopp. Nu vet jag förstås att det inte är det bästa sättet men jag kunde inget annat. Det blev som det blev och jag fick en häst som sköt iväg som en kanonkula så fort det var tanke på galopp. Det har jag fått äta upp många gånger…
Aldrig mer att jag inte kommer börja galoppera en häst relativt tidigt i utbildningen!
En klar nackdel med akademisk ridkonst är ju också att attityden lite är att man ska vänta med galoppen tills hästen är stark nog att samla sig ordentligt. Ja, jag tänkte precis så. Jag tänkte att om jag bara lyckades stärka Bröta lite mer, få lite mer muskler, så skulle galoppen lösa sig av sig själv. Men se, det är så att det du aldrig tränar på blir du heller aldrig bra på! Dessutom är det mer ett mentalt problem att galoppera än ett fysiskt problem. Aldrig mer att jag inte kommer börja galoppera en häst relativt tidigt i utbildningen! Det behöver verkligen inte vara en ”perfekt” galopp, men hästen ska vänja sig vid att galopp är en naturlig del av träningen, liksom trav och skritt.
Nåja, nu till Brötas och min galoppträning. Jag har galopperat uppsuttet ett antal veckor nu och ibland går det hyfsat och ibland är det bara snabbt och springit. Speciellt efter galoppen blir det ofta en flängtrav och stress som heter duga! Det blir ju inte ett dugg bättre av att jag inte har en galoppsits eftersom jag inte har galopperat ordentligt på länge. Jag tappar balansen när hon springer iväg och det gör förstås inte det lättare för Bröta. Igår jobbade jag dock med galoppen från marken och det gjorde jätteskillnad! Jag började i groundwork-position och bad om en jättesamlad trav. Därefter släppte jag ut Bröta på en longervolt, fortfarande i samlad trav och bad om en galoppfattning. Direkt efter fattningen saktade jag av, halade in hästen till groundwork-position och bad om en jättesamlad trav igen. Bröta springer inte på mig utan bara genom att jag går framför henne så saktar hon av och jag kan arbeta in bakbenen till tyngdpunkten och då rinner stressen bort. Jag upprepade detta några gånger och sedan kunde jag låta henne gå kvar ute på longervolten. Jag var på med spöet på bakdelen och höll travtakten, och dessutom höll jag takten muntligt också. Högt sa jag takt-takt-takt i takt med traven. Att jag högt säger takten hjälper även mig själv att hålla den. Efter några flängtrav-steg efter avsaktningen hittade hon in i takten eftersom jag var så tydlig med den. I slutet av passet saktade hon dessutom av till en lugn trav direkt efter galoppavsaktningen utan att jag ens behövde be om det! Underbart! Dessutom blev det riktiga fattningar, hopp in i galopp och inte bara spring in i galopp. Så underbart! Så stolt jag var över lilla Bröta, och även över mig själv! Jag har klurat och funderat på bästa sätt att jobba med galoppen och jag har så lite erfarenhet av det att jag egentligen famlar lite i mörkret. Man får vara sin egen detektiv och klura på problemen! Men det här är definitivt en väg att fortsätta på! Nu ska jag i en vecka bara träna från marken och befästa lugnet under och efter galoppen och sedan ska jag sitta upp igen och se hur vi går vidare därifrån.