Månad: december 2016

God Jul och Gott Nytt År!

Merry Christmas and a Happy New Year!

Best wishes to you all and I hope the new year will bring wonderful things to you.

Magin bara fortsätter och växer och växer för varje pass. Älskade, underbara Bröta! Idag jobbade vi omväxlande med öppna och förvänd sluta. Jag bara satt där på hennes rygg och tackade henne inombords för att hon bar mig. Det var så fantastisktt och vi bara existerade tillsammans, så underbart ihopkopplade.

Jag började passet i skritt på volten och jobbade med att få alla ben på plats undertill och bakbenen in till tyngdpunkten. Vi växlade mellan öppna och sluta och efter en kort stund gick jag över till sluta med skolskritt-tänk för att kunna gå över till traven. Jag spänner mig lätt i travövergången så jag fick fokusera på lugn, andning och avslappning. Jag njöt så i fulla drag över att undersöka var vi kunde placera oss för att komma till arbete. Jag kom fram till att jag lätt ber om sluta och så faller Brötchen på ytter bog och sedan går hon emot. Idag flyttade jag in den där ytterbogen och sade att nix, den ska vi inte falla ut på. Med lite detektivarbete fick vi en fin, lugn sluta med lite skolskritt tänk och mer vikt på bakbenen. Därefter kunde jag be om en taktförändring till trav. Det blev mjuka, fina travstarter där benen började lyfta och byta takt och därefter kliva framåt.

…kände jag hur hela yttersidan lyftes upp och hur fri och luftig ytterbogen blev.

Vi fick till så härliga öppnor i traven. När ytterbogen föll ut kunde jag bara be den komma tillbaka in på spåret och där kände jag hur hela yttersidan lyftes upp och hur fri och luftig ytterbogen blev. Jag satt så mjuk och fint med i rörelsen så vi bara gled fram i underbar harmoni. Det var då jag fick tacka Bröta att hon bar mig så fint. Jag kände sådan enorm tacksamhet att detta vackra djur har valt mig och stolt bär mig också.

Därefter växlade jag mellan öppna och förvänd sluta på volten. Bröta var så fint placerad mitt mellan hjälperna. Det var så häftigt att sitta i en öppna, byta sittben till det yttre och glida över i en förvänd sluta och känna hur hästen under sig byter böjning och följer med. Underbart! Magin fortsätter!

Varför har du aldrig sagt det tidigare utbrister eleven som precis har fått en aha-upplevelse. Så mycket enklare allt hade varit då! Ja, varför hade jag inte sagt det tidigare?

Jag brukar säga att det finns en tid och plats för allt. När man är redo så hittar man kunskapen och tar emot den i både sitt intellekt och sin kropp. Det är en sak att intellektuellt förstå en sak, t.ex. hur man vrider sin kropp i en öppna, men det är en annan sak att även förstå det i sin kropp och sitt hjärta, att känna rörelsen och göra den till sig egen, att känna den mjuka vridningen i sin kropp för att gå över till en öppna. Först när både kropp och sinne har förstått så har man verkligen integrerat kunskapen till sin egen.Hur gör man då för att hitta den där magiska aha-upplevelsen, när polletten trillar ner? Det finns olika sätt att ta in kunskap. En del vill höra övningen beskriven in i minsta detalj, en del vill bara göra och först känna den i sin egen kropp och en del vill gärna se övningen utförd av någon annan. Inget sätt är mer rätt eller fel än något annat utan där är vi alla olika. Huvudsaken är ju att vi lär oss! Att ha en tränare som kan guida dig till rätt känsla är förstås guld värt, men sist och slutligen är det du som ska lära dig, din  kropp som ska hitta rätt. Det betyder öva, öva, öva tills du känner dig bekväm med rörelsen. Beroende på din tidigare erfarenhet kan det ta olika lång tid, ibland tar det kanske ett halvår att få rätt på något och ibland en lektion. Hur många är vi inte som har tränat för en tränare och vi får känna den där rätta, härliga känslan och sen åker vi hem och hittar inte  tillbaka dit? Det är för att vi inte helt har integrerat kunskapen till vår egen. Men du har fått ett prov på hur det ska kännas och genom att öva så hittar du till slut dit igen och då vet du att det är rätt, för du har varit där förut.

Det var helt enkelt nytt för eleven för att den för första gången faktiskt tog emot budskapet.

Så om vi då återgår till frågan i början, varför hade jag inte sagt det där viktiga som fick polletten att trilla ner tidigare? Ja, troligen hade jag sagt det där hur många gånger som helst tidigare, men det var först nu som eleven var mottaglig för budskapet. Först nu hade eleven integrerat all den  tidigare kunskap som behövdes för att kunna ta till sig det nya, det som fick polletten att trilla ner. Det var helt enkelt nytt för eleven för att den för första gången faktiskt tog emot budskapet.