Månad: augusti 2017

Idag funderar jag lite över perfektion och inlärning. Jag har definitivt stora drag av perfektionism vad gäller träningen av hästarna, men det blir bättre och bättre och jag anstränger mig för att tagga ner det där draget. Perfektion finns ändå inte. Dessutom är det helt orimligt att förvänta sig att nya utmaningar går perfekt från början. Det kallas ju utmaning för att man måste anstränga sig och jobba lite på det. Inta attityden att du måste träna på något för att bli bra, så går träningen så mycket lättare! Då blir vägen också en del av målet.

För tillfället jobbar jag och Mira med den uppsuttna galoppen. Eftersom vi inte tränade så mycket under våren är det i princip att börja om från noll med den. Just nu vill jag bara ha en fattning och en rund och lugn galopp där hon förhoppningsvis söker sig lite fram och ned och slappnar av. När vi saktar av från  galoppen vill jag ha en lugn och harmonisk trav igen, ingen flängtrav och ingen sänkt rygg.

Så länge vi kan hålla intresset och motivationen uppe så kommer vi att lyckas om vi fortsätter att träna, så enkelt är det!

Ja nu blir det inte helt som jag vill ändå men vårt första mål i galopparbetet är lugn och harmoni. Det är så pass jobbigt att det blir lite spring ett par steg in i galoppen och den är väl inte sådär fantastiskt mjuk och rund. Dessutom blir det lite flängtrav med sänkt rygg direkt efter avsaktningen innan vi lyckas få ordning på oss själva igen. Men det viktiga, och det jag verkligen uppmuntrar, är att Mira försöker. Efter något varv i galopp blir hon mjukare och söker sig mer fram och ner. Efter avsaktningen tar det kanske något varv men sedan har vi en mjuk, fin trav igen. För varje pass blir det lite bättre och Mira får mycket beröm för sina försök! Jag kan helt enkelt inte förvänta mig en perfekt galopp från början när vi gjort det så lite. Det är så oerhört lätt att spänna sig i början när man försöker något nytt för all energi går åt till det nya. När det nya känns mer bekant börjar man slappna av och då kan man arbeta vidare mot bättre och bättre kvalitet. Det gäller både hästar och människor! Så länge vi kan hålla intresset och motivationen uppe så kommer vi att lyckas om vi fortsätter att träna, så enkelt är det!

Är man göteborgare så kan man knappast ha missat att häst-EM har satt igång! Det är EM-tävlingar i hoppning, dressyr, para-dressyr och fyrspannskörning. Själv hoppas jag kunna se maraton-delen i fyrspannskörningen, genom staden och med hinderdelen i en av stadsparkerna. Jag hoppas det blir bra tävlingar, fint väder och underbar stämning!

Invigningen gick av stapeln idag och bandet klipptes av prinsessan Madeleine. Det blev en kavalkad av hästar, vagnar, dragonkåren, midsommar, Astrid Lindgrens värld, Abba mm. En riktigt fin familjefest!

Idag låg mitt fokus i ridningen på mig själv, min egen förmåga att spänna av i sitsen och släppa på onödiga spänningar. Jag har upptäck att jag lätt spänner inner höft och därmed trycker upp den istället för att slappna av och följa med fram och ned.

Idag jobbade jag som sagt med avspänningen i sitsen. Jag har ju jobbat ett tag på att hålla min linje med inner sittben men i min iver att hålla linjen så använder jag emellanåt innerskänkeln så mycket att jag börjar spänna den och därmed trycker upp den ur sadeln istället för att följa med djupt ner. Då drar jag även felaktigt  bak inner underskänkel. När man sitter i en avspänd sits så kommer ju inner underskänkel att pendla framåt när höften går fram och ner. När man lägger till inner underskänkel innebär det alltså att man stryker håren mothårs, mot frambenet.  Tvärtom blir det på utsidan. Om man bara är avspänd och låter benen pendla och följa med hästens rörelse så kommer ytter underskänkel att stryka hästen medhårs, i riktning mot bakbenet,  när man lägger till den. Det var denna avslappning jag tränade på idag, tillsammans förstås med att hålla linjen och ha hästen i balans rakt under mig.

När man lägger till inner underskänkel innebär det alltså att man stryker håren mothårs, mot frambenet.

Jag jobbade även med min knän idag, främst inner knä. Knäna använde jag som vägvisare och för att hålla min referenslinje. Normalt i en avspänd häströrelse roterar ju bröstkorgen lite utåt när hästens inner bakben går framåt. Det innebär att hästens rygg blir lite lägre på insidan och högre på utsidan. När jag kände att bröstkorgen inte roterade ut ordentligt, utan tryckte inåt och därmed fick oss att vingla från vår referenslinje kunde jag lägga an mitt innerknä och trycka ut bröstkorgen igen och be om den där rotationen och böjningen som vi behöver ha för att följa referenslinjen.

Knäna använde jag som vägvisare och för att hålla min referenslinje.

Det var en väldigt nyttig lektion för mig och viktigt ta den tiden att gå in i sig själv på djupet, att känna efter hur man sitter, hur avspänd man är och hur väl man följer med hästens rörelser. Det blir det mer av framöver!