Månad: september 2017

Idag tränade jag återigen med fokus inåt, på mig själv och på min kroppskontroll. Jag fokuserade på att låta rörelserna komma ur min kropp och minimera mina sekundära hjälper. För att kunna det behöver vi ha en god balans.

Alla vi som ridit ett tag har definitivt hört att vi ska börja alla våra rörelser i kroppen och sedan använda skänklar, tyglar, röst osv. Men hur många av oss gör det? Att vi inte gör det beror ju definitivt inte på att vi inte vill utan på att vi inte kan. Vi har en gripreflex som heter duga och vår instinkt är att ta tag i tygeln om vi tappar balansen. Då kan vi även börja klämma med skänklarna för att ”hålla oss fast”. När vi har tappat vår balans så är det omöjligt att börja rida utifrån kroppen utan vi tar till det vi för tillfället faktiskt kan använda, de sekundära hjälperna.

Om hästen inte alls bär upp sig på ett bra sätt är det bättre att ställa sig upp, för att både skona sin egen och hästens rygg.

För att uppnå en bra balans så är det viktigt attt vi börjar jobba i skritt, där vi kan slappna av och fokusera på att känna efter vad som händer i kroppen. Vi kan släppa onödiga spänningar men även lära oss att koppla på de muskler vi faktiskt behöver använda för att hitta en följsam sits. Sedan kommer traven och där är traditionen inom AR att man sitter ned. Beroende på häst så kan det vara bekvämt, skumpigt eller rent av skadligt för din rygg. Om hästen inte alls bär upp sig på ett bra sätt är det bättre att ställa sig upp, för att både skona sin egen och hästens rygg. Personligen rider jag inte lätt speciellt mycket då det är så lätt att störa hästens balans genom att konstant fara upp och ned , men om det är vad som passar dig och din häst så gör det! Jag lättar istället ur sadeln med rumpan och låter låren och stigbyglarna ta mer av vikten. Överlivet är ganska upprätt, inte så framåtlutat som när man står i lätt sits. Jag står så pass nära hästens rygg att jag lätt kan testa att sätta mig lite mer efter en stund när bakben och rygg är engagerade. Om hästen bjuder ner mig på ryggen kan jag sätta mig mer och mer, men så fort hästen slutar välva ryggen och bära med bakbenen lättar jag en aning ur sadeln så att vi hittar balansen på nytt och så kan jag sätta mig ner igen. Det är inget fel att stå upp en hel lektion! Vissa hästar tar väldigt lång tid på sig för att bli bekväma med att ha ryttaren direkt på ryggen.

Bröta som är tränad ganska länge sitter jag ner på i princip hela tiden, medan med Mira så står jag upp ganska mycket. De är ju dessutom olika byggda och med olika rörelsemönster. På Bröta kunde jag börja sitta ner ganska snabbt medan med Mira sitter jag endast ner korta stunder och sedan reser jag mig för att underlätta för hennes och min rygg, samt för att få tillbaka balansen om vi tappar den.

Idag arbetade jag Mira från marken, i groundwork, cross-over samt longering. Det är riktigt nyttigt att kliva ner från ryggen emellanåt och jobba från marken. Man ser hur utvecklingen har framskridit på ett annat sätt än det man ser och känner när man sitter på.

Jag började i stillastående i cross-over positionen med att flytta fram och bakdel. Jag växlade alltså mellan öppna och sluta både genom att flytta bakdelen in och ut och genom att flytta framdelen in och ut. Om jag står i groundwork-position är det inga som helst problem, men just när jag står i cross-over position vid bakbenet är det lite svårare då jag är placerad annorlunda och vi är helt enkelt inte så vana vid positionen.  Det är dock jättenyttigt för hästen att variera positionen man står i och det tydligggör hästens förståelse för hjälperna också. Oavsett var jag står runt hästen så betyder signalerna alltid samma sak.

I groundwork jobbade jag lite extra med samlingen idag, med skolhalt och skolskritt. Inte just för att med alla medel få henne att samla sig och bära mer vikt på bakbenen, men när jag släpper henne framåt efteråt får vi en riktigt fin, framåtgripande skritt. Den skritten kommer inte helt naturligt utan hjälpen jag får av samlingen men det är förstås den jag vill ha i mitt normala skrittarbete. Mira är ju lite sävlig men just samlandet är ett fint knep att ta till för att få en bra skritt. Även travövergångar kan hjälpa till för att få en bra skritt.

All bra träning för den totala kunskapen framåt.

I longerarbetet jobbade jag lite med skolorna, och speciellt travslutorna var jag  mycket nöjd med. Där hade vi en riktigt fin kvalitet idag och där såg jag väldigt tydligt hur ridträningen har framskridit. All bra träning för den totala kunskapen framåt. Oavsett om jag bara rider i ett år och sedan prövar på att longera, eller om jag bara tränar från marken ett år och därefter sitter upp så kommer allt att ha förbättras, även det jag inte aktivt har tränat på. Det beror förstås på att hästens rörelser har förbättrats under träningen och dem tar hästen med sig överallt, oavsett om den för tillfället rids eller markarbetas. Jag minns en häst som Celina Harich tränade. Den var väldigt svår att träna från marken och galopp på longerlina var uteslutet då hästen var för obalanserad. I princip red hon bara under ett par år, med lite inslag av markarbete. När hon sedan prövade galopp på longerlinan efter väldigt lång tid så fungerade det, eftersom hästen stärkts under övrigt arbete.

Man måste helt enkelt lyssna på hästen och se sin egen kapacitet – hur tränas hästen på bästa sätt? Är det från marken jag utvecklar hästen bäst eller medan jag rider den? Vad behöver jag som människa träna på? Behöver jag själv träna på arbete från marken eller är det ridning som krävs? Vad tycker vi är roligt? Utifrån alla dessa parametrar får man lägga upp sin träning. Kanske man intensivtränar groundwork, longering eller ridning i perioder och skiftar mellan dessa olika former? Eller är det bättre för just er att någon dag träna groundwork, någon dag longera och någon dag rida? Allt beror på ekipaget och dess mål med träningen.

Idag gick det snabbt att träna. Jag red Mira ca 10 minuter och sen var det bara att hoppa av. Det fanns inget mer jag kunde begära av henne.

Min lilla Miramis var så oerhört duktig idag! Som vanligt började jag med att placera inner bakben in till tyngdpunkten i en öppna och därefter bad jag om ytter bakben i en sluta. Jag växlade sedan mellan öppna och sluta och jag jobbade även lite med samling i sluta. I samlingen har jag börjat lägga på underbenen tillsammans med halvhalter i min sits på ytter bakben. Mira var så oerhört duktig! Idag fick vi ännu mer mjukhet, eftergift och kvalitet i våra övningar så jag hoppade helt enkelt av.  Det fanns inget mer att begära.

Det blev som sagt ett väldigt kort pass och man ska inte underskatta betydelsen av korta pass emellanåt. Det följdes även upp med en extra stor godisbelöning. Normalt sett så ger jag mina hästar godis, men det blir inte så mycket i taget. Ibland när de har varit riktigt duktiga får de dock en extra stor näve godis. Både korta pass och extra stora godisbelöningar kan ge en riktig skjuts i hästarnas positiva inställning till träningen. Det blir som en mental kick, extra mycket godis och/eller ett kort pass. Det blir som att hästarna riktigt längtar efter att få sätta igång med nästa pass. Och det är ju precis vad jag vill. Precis som att jag längtar till näst pass vill jag ju också att hästarna ska göra det! Efter passet stod Mira och gäspade i hagen flera gånger och sen såg hon allmänt nöjd ut. Härligt!