Kategori: Okategoriserade

Efter ett år utlandsjobb är vi nu åter i Sverige och Göteborg igen! Nu vilar vi upp oss och kommer i ordning för att snart ta nya tag!

Oj vad jag är taggad på att sätta igång med träningen igen! På grund av flytten så har jag helt enkelt inte haft tid att träna hästarna och de har förstås även fått en välbehövlig paus i samband med flytten och ankomsten till sitt ”nygamla” stall. Vi har flyttat tillbaka till den lösdrift som vi stod i innan vi åkte till Holland så de känner redan de flesta hästarna från tidigare. Bra när det blir lite mindre påfrestning i det hänseendet iallafall. Imorgon ska båda hästarna gås igenom av en equipat/homeopat, sedan blir det återhämtning efter behandling och därefter sätter vi så smått igång med träningen igen.

Dessutom är jag superpeppad på att börja undervisa igen! Det har ju inte varit så mycket undervisning i Holland, men under de sista månaderna hjälpte jag en tjej med en PRE. Hästen var stressad och betedde sig illa för att den inte riktigt förstod vad som förväntades av den men med lite hjälp tittade en underbart vänlig och intresserad häst fram som verkligen ville samarbeta och vara med. Det är sådant som gör mig så lycklig, att kunna hjälpa häst och människa till samarbete och harmoni!

Ni har väl sett att jag nu har ett hemkomsterbjudande för min undervisning? Se här, under tre månader bjuder jag på reserersättningen! Jag hoppas vi ses!

En träningsvecka är fylld av så mycket; egna lektioner, se på god ridning, se andras lektioner, reflektera över hästar, träning och pedagogik. Dyka ner i sig själv och förändra mentala bilder. Kort sagt, det är ett riktigt äventyr! Häng med mig och Mira på träning  hos Celina Harich på hennes nya vackra ställe i Tyskland!

En vecka i juni var det dags. Jag packade mina väskor och lastade in Mira. Det var dags för vår första träningsvecka ensamma, utan att storasyster Bröta var med och övervakade. Några timmar senare var vi på plats hos Celina och Mira fick komma ut i en hage, sträcka på benen och vila upp sig inför kommande träningsdagar.

Vårt upplägg var 3 dagar med 2 lektioner vardera och en sista fjärde dag med en lektion. Intensivt var ordet! Mira var tränad väldigt lite månaderna före så nu tänkte jag att vi skulle få en bra omstart och komma igång med träningen igen.

Innan vår första lektion gick Mira och jag runt i ridhuset så att hon fick vänja sig lite vid den nya miljön. Hon var ypperligt duktig och blev snabbt lugn och fin så att vi kunde koncentrera oss på själva träningen. Under vår första lektion visade jag Mira i groundwork och longering, så att Celina kunde bedöma vår status för stunden.

Vi behövde jobba lite mer på placeringen av hästen på spåret, att framdel och bakdel var på samma spår. I höger varv föll hon lite på innerbogen och i vänster varv lite på ytterbogen. Där fick jag vara mer noggrann så att hon spårade bättre. Mira kan lätt bli en aning loj i rörelserna så för att få mer energi fick jag jobba lite med samling några steg och därefter be henne kliva framåt och söka fram och ned. Jag gjorde även lite travstarter för att få energi och därefter ta ner henne i skritt och jobbade vidare. Med samlingen blev energin tydligt bättre! Jag har helt enkelt inte bett om så mycket samling tidigare men det ökade utan tvivel rörelsernas kvalitet. Vi tittade även på samlingen i den skolade halten, där jag fick vara noggrann med att lyfte henne fram för att få henne att sänka bak. Jag hade en tendens att lyfta upp och bak med handen istället för att bara lyfta rakt upp. När man för handen bakåt är risken stor att hästen låser knäna och rätar ut bakbenen, och bara för rumpan bakåt. Den samlar sig alltså inte det minsta då.

Vad som är viktigt att fundera på då är förstås vad samling, liksom framåt är. Du kan inte ha den ena utan den andra, ingen framåt utan samling och ingen samling utan framåt. En häst kan springa snabbt, men snabbt är inte framåt. En häst kan gå långsamt, men långsamt är inte samling. En häst som kliver framåt arbetar helt enkelt med sina bakben mot tyngdpunkten. Den börjar alltså bära upp sig själv med bakbenen. I samlingen lägger man helt enkelt mer vikt på bakbenen, och man ber hästen börja vinkla sina leder för att ta vikten. Vare sig det är framåt eller samling så måste hästens bakben arbeta in under tyngdpunkten. När man skiftar mellan framåt och samling så ber man om väldigt lite i början. På en unghäst, som Mira utbildningsmässigt är, ber man om några steg samling, några steg framåt, och graden av samling är liten, dvs hästen vinklar inte bakbenen så mycket och tar bara lite mer vikt baktill än den precis gjorde.

Den andra lektionen fortsatte vi att jobba med samlingen och vi jobbade i groundwork och i cross-over mellan groundwork och longering. Cross-over mellan groundwork och longering innebär att jag går framlänges med hästen, använder longerlinan som inner tygel, och är placerad längre bak, mot hästens bakben. I min ytterhand har jag pisken, och den kan jag föra över hästens rygg och använda både som ytter tygel och ytter skänkel.

Först började jag longera i skritt och be om halt. Därefter bad jag henne komma fram i skritt, bad om en sluta och bad om en halt i sluta. Därefter jobbade jag i den skolade halten, fortfarande ståendes vid hennes inre bakben. Det här ett alldeles utmärkt sätt att undersöka hur hästen väl hästen svarar på hjälperna. Fungerar inner och ytter tygel, samt inner och ytter skänkel oavsett var du är placerad runt hästen? Tar hästen ytterhjälperna som ytterhjälper eller vill hästen ställa om och göra yttersidan till ny insida? Mina tygelhjälper fungerade ganska bara även när jag var placerad vid bakbenet, men det var lite klurigare med skänkelhjälperna. Där fick jag klargöra att jag ville behålla en mjuk avslappnad insida och böjning inåt oavsett om jag flyttade bakdelen utåt eller inåt.

Lektionen avslutades med lite groundwork, där jag alltså gick baklänges med Mira framför mig. Jag gick över till en sluta, bad om en skolhalt och kom sedan fram i en samlad skritt, för att därefter be om fram och ned i en framåtgripande skritt.

Tredje lektionen fortsatte jag med cross-over mellan groundwork och longering. Jag började stillastående vid inre bakbenet och började flytta mellan öppna och sluta. Först flyttade jag via bogarna och sedan fokuserade jag på att flytta för bakdelen. Vi tappade lätt böjningen då och jag fick hjälpa till med tygeln för att be om böjning och ställning. Sedan fick jag jobba lite med att bara flytta nacken, utan att flytta bogen och slutligen kom vi fram i skritt. Jag fokuserade på att få framåtklivande bakben. När bakbenen är på plats och jobbar fram så kommer formen som ett brev på posten och man behöver inte fippla med tyglarna. Inför travstarterna fick jag tänka skolskritt för att korta av påskjutet i steget och få mer bärighet och därefter be om trav. Här var det mycket viktigt med intentionen i min kropp och sinne. Jag fick vara oerhört fokuserad på om jag ville ha skolskritt eller om jag ville ha trav. När jag själv inte var helt klar så blev Mira förvirrad och började lätt trava istället för att ta skolskritten. När min kropp och min intention var helt på det klara med vad jag ville vara det inga problem att särskilja skolskritten och travstarten. Speciellt i höger varv “dök” Mira neråt i travstarten så jag får fortsätta jobba med mycket övergångar och jobba in i avsaktningen till skritt för att hitta bärighet i henne.

Sedan var det dags för ridning! Jag är ju en groundwork-nörd av rang och gillar det väldigt mycket så jag skulle lätt kunna förbli på marken alla lektioner, men jag måste disciplinera mig själv och inse att ridningen inte blir bättre om jag inte tränar på den. Givetvis älskar jag även att rida, så det är ju faktiskt inget stort problem…

Vi fokuserade ridningen på att få Mira att ge efter och slappna av och forma sig för inre skänkeln. Jag saknar det svenska ordet här, det finns säkert ett bra men jag kommer inte på det nu. “Give to the inside leg”, på engelska. Detta gjorde vi en en svag öppna-rörelse. Först och främst behövde jag få mina egna höfter på plats och vrida min kropp i en svag öppna. Sjunka ner på insidans höft och rotera med i hästens gång. När hästens inre bakben går fram sjunker det ner och bålen roterar så att insidan sjunker och utsidan höjs lite. Denna rotation vill jag inte störa så därför måste jag följa med i mina höfter. Det blir en cirkelrörelse, fram och ned och bak och upp. Mitt inre sittben blir en tydlig punkt runt vilken vi ber hästen böja sig. Detta innebär inte att jag ska sitta med mer vikt på insidan, eller vika mig inåt i insidan, utan jag sitter rakt över hästen, mitt på den och låter bara inre höften sjunka neråt. I början kan det vara svårt att hitta det i sin egen kropp. Hur sänker man det inre sittbenet utan att sänka sin inre axel? I början kan det vara lättare att bara tänka “ner-upp” i takt med hästens inre bakben och inte tänka cirkelrörelse. I början kan man behöva använda lite kraft och faktiskt trycka ner sig lite mer på insidan, göra rörelsen övertydlig, för att hitta det och när man börjar kunna slappna av lite kan man minska ner rörelsen och försöka följa med hästen. Ibland fungerar det att tänka sänk inner knä istället. Höften sitter ju fast i knäet och sänker du knäet kommer även höften sjunka. Det går inte över en natt att hitta denna rörelse om man är stel och spänd i höfterna men det är bara att öva så kommer rörelsen så småningom.

Nu går vi tillbaka till jobbet med den eftergivande skänkeln; om det inte räcker med att rotera höfterna för att få eftergift så kan vi lägga till inner underskänkel. Om vi är helt avslappnade i våra ben kommer underbenet att glida lite framåt, i riktning mot hästens huvud, när vi roterar fram och ned med höften. Vi stryker hästen “mothårs” med innerskänkeln. Det är allt som behövs! Inga hårda tryck för då tappar du din sits och dina höftrotationer. Räcker det inte med att mjukt stryka mothårs med underskänkeln så lägg till spöet, istället för att börja klämma så att du tappar din sits. Jag använde även ytter tygel för att föra in bogen en aning och när Mira sökte fram och ner gav jag efter med hela min kropp. Jag lutade mig alltså en aning fram för att ge en väldigt tydlig eftergift till Mira och därmed visa att hon gjorde helt rätt. Med en häst som lätt ger efter för skänkeln kan det räcka med en eftergift i handen för att visa att det var rätt, så att ge efter med kroppen gör man bara i början, för att vara väldigt tydlig mot hästen och säga bra jobbat.

I början av ridutbildningen använder man inner tygel för att be om ställning, men man vill så småningom kunna övergå till att kunna be om eftergift och mer böjning genom att lägga på ytter tygel. Vi fokuserade på öppna-diagonalen, alltså inner skänkel och ytter tygel och bad om mjukhet och eftergift som svar på mina hjälper. “Giving to the aids” blev det övergripande temat för resten av lektionerna.

Giving to the aids blev det övergripande temat för resten av lektionerna.

Den femte lektionen fortsatte vid med att ge efter för hjälperna och hitta avslappning och böjning. Jag fick fokusera på att sitta rakt över hästen och inte vika mig i sidorna. Där hade jag en tendens att kompensera för Mira när hon inte gav efter. Jag böjde mig när inte hon böjde sig. Det var bara att försöka jobba bort. Ju mer jag viker mig desto svårare blev det förstås för Mira att göra rätt. När jag satt rakt så kunde hon lättare följa min sits och hitta avslappning och böjning. Vi jobbade lite med öppna-diagonalen och eftergiften och sedan satt jag om in i en sluta och bad henne följa min sits. Det var väldigt viktigt att jag fortsatte rotera min inner höft även i slutan för annars rätade hon ut sig och blev rak. Om det behövdes mer än sits för slutan så la jag på min ytter underskänkel för att bättre få med Miras ytterben och då strök jag “medhårs” med underskänkeln.

Mira var verkligen superduktig och det märktes att hon verkligen lärde sig under lektionerna, och att hon processade mellan lektionerna. Det var en konstant uppåtgående kurva genom våra träningsdagar. Det som var nytt på morgon-lektionen var flera gånger befäst på eftermiddagen. Jag blev så oerhört imponerad och stolt över Mira. Vilken häst!

Den sjätte lektionen jobbade vi med att skifta mellan öppna och sluta och be om eftergift och böjning i skritt. Sedan var det dags för trav. Jag gick in i en öppna och hittade eftergift, reste mig lite upp från ryggen och tog vikten på låren och därefter bad jag om trav. Jag reste mig ur sadeln för att underlätta för Miras ryggmuskler och skydda min egen ryggrad. När vi väl kommit fram i trav var det samma jobb som i skritt i början, hitta eftergift och ge efter i kroppen när eftergiften kom. Bogarna flöt lite hit och dit i början så jag bad dem komma in mitt framför hästen och jag fortsatte med min roterande innerhöft och inner överskänkel för att be om böjning och eftergift. När eftergiften och böjning kom gav jag eftergift i min kropp och när hon gick emot rätade jag upp mig lite och “satt till” utan att sitta ner i sadeln.

Innan vi kom till Celina hade vi haft en period där vi kämpat väldigt med traven. Det blev lätt sänkt rygg och huvudet högt och inte tillstymmelse till böjning. Under lektionen var det helt annat. Det var mjuk och fint, ingen stress och jag gav henne tid att hitta sin egen kropp och böjning och berömde henne mycket när det blev rätt. Hemma hade jag själv varit för hård i sinnet och för mycket “jag vill ha det rätt och jag vill ha det nu genast”. Jag blir lätt själv övertänd och vill gör allt rätt genast, helst igår, och då spänner jag mig och det blir förstås bara pannkaka av allt. Med träningen för Celina fick jag ett lugnt sinne och kunde vänta på att det blev rätt, ge hästen lite tid att försöka. Jag tror att det var den största förändringen under min vecka hos Celina, att jag kunde fokusera på avslappning i både kropp och sinne, hos både häst och människa och faktiskt vänta ut ett svar på hjälperna. Allt behöver inte fungera omedelbums utan det får ta lite tid ibland. Jag behöver konstant påminnas om detta för jag vill så oerhört mycket!

Med träningen för Celina fick jag ett lugnt sinne och kunde vänta på att det blev rätt, ge hästen lite tid att försöka.

Under den sista lektionen började vi titta lite på samlingen. Jag gick in i sluta och gjorde halvhalter på ytter bakben enbart för min kropp, alltså inga underskänklar. Jag skulle fortsätta det arbetet ett par veckor, alltså bara halvhalter för kroppen, och sedan kunde jag börja använda underskänklarna också. Därefter började vi jobba i trav och hitta lite öppna och lite sluta, och slutligen kunde jag även be om en aning samling i travslutan, genom halvhalter på ytter bak. Vilken vecka och vilken nystart för träningen det blev! Det är bara att bocka och buga för Celinas oerhörda kunskap och guidning. Ja jag får upprepa mig nu, men jag var oerhört imponerad av Miras inställning och inlärning. Hon skötte sig exemplariskt och lärde sig otroligt snabbt! Min lilla prinsessa!

Året i Holland har gått snabbt och nu ser jag fram emot att komma hem till Göteborg och fortsätta både min egen träning och ta emot elever igen!

Nu har jag hunnit träna några pass efter Celina-kursen och det känns bättre och bättre för varje pass. Vi får lite mer harmoni, lite mer mjukhet, lite mer magi helt enkelt för varje pass. Jag får väl köra en Gunde Svan-analogi: ju mer jag tränar desto mer magi får jag!

Idag jobbade jag i skritt på raka spår med att skifta mellan öppna och sluta, sedan jobbade jag med samling i skritt på böjt spår och slutligen jobbade jag med trav på böjt spår. Slutorna har ju varit vårt bekymmer på sista tiden, och problemet har varit att inner bakben inte arbetar som det ska. Det blir stelt och oformligt. Tipset jag fick av Celina var att fokusera mer på bröstkorgsrotationen och att vara tydlig i min sits, speciellt i inner överskänkel.

Jag förberedde slutorna riktigt ordentligt genom att först rida öppna och därigenom arbeta in inner bakben. Sedan gled jag försiktigt över i en sluta-sits. Här hände det förstås upprepade gånger att vi genast tappade slutan och då gled jag bara tillbaka till öppnan för att förbereda ännu bättre. När öppnan var mjuk och i fin balans gled jag på nytt över i sluta och försökte vara så tydlig som jag bara kunde i min sits. Jag fick upprepa detta ganska många gånger innan det faktiskt blev sluta av det hela. Men bättre att avbryta en dålig sluta och göra om från början  än att sitta och kämpa och försöka ”reparera” en dålig ingång.  När jag bara lugnt och stilla upprepat mig flera gånger förstod Bröta och vi fick till fina slutor. Då var det dags för trav!

…bättre att avbryta en dålig sluta och göra om från början  än att sitta och kämpa och försöka ”reparera” en dålig ingång.

Även i traven är slutan svårare än öppnan (såklart). Dessutom är traven generellt inte lika mjuk och fin som skritten, så vi jobbade lite på mjukheten i öppnan först. Speciellt i vänster varv faller Bröta en liten aning på inner bog så det fick vi jobba med först. Det är redan ganska bra, men man kan känna en liten, liten spänning som håller emot och idag gick jag verkligen in i den lilla spänningen för att försöka lirka loss den. Jag satt ordentligt på insidan och försökte svinga runt bröstkorgen ännu lite mer och var väldigt tydlig med min egna axlar, att min inre axel var bakom min yttre axel. Risken i detta läge är förstås att Bröta istället faller ut på ytter bog och därför fick jag var med med ytter skänkel och be ytter bakben kliva fram ordentligt. Se det hjälpte! Vi fick ännu lite mer avslappning, mjukhet och rundhet! Med det var det ”lätt” att glida över till en sluta. Superfokus på att sitta rätt och be om slutan i sitsen, dvs skjuta fram och ner inner höft och sitta till på inner överskänkel.  Vi fick till en så otrolig travsluta i vänster varv så det var rent otroligt. Jag bara kände hur jag själv slappande av totalt och satt ”i” hästen, inte på och hur båda bakbenen bar mig mjukt framåt.  Jag samlade lite och hästen bara växte under mig! Helt underbart, helt magiskt! Guldstjärna till mig och Bröta!